bokstavligt talat. Har gått igenom SÅ mycket kläder idag! Hittade min samling av "jeans som jag hoppas komma i en vacker dag" när vi städade källaren och guess what - NU PASSAR ALLA IGEN!! Så lycklig :) 

Därav gjorde jag ett ryck med min garderob. Hittade även vad jag tänker ha på mig imorgon när jag ska kolla in Grand Rezerva på Horns Up. Ni får en liten tjuvtitt...

  Får bli en bild på hela ensemblen imorgon.. :) 

Hittade även alla t-shirts som jag samlat på mig under åren. Använder i princip aldrig t-shirt, mer än om jag är trött och ska jobba tidigt på morgonen. Men jag gillar dom och gillar budskapen så dom fick stanna :)

Typ som denna...;)

Få nu för fan inte för er att detta kommer bli en modeblogg! Kommer aldrig hända! Klart att jag älskar kläder och klassiker är alltid välkomna i min garderob, men jag tycker estetik är så mycket roligare än it-factor så därför orkar jag inte hålla koll på trender direkt. Slutar ändå med att jag måste följa mitt hjärta, inte en tidning. Därav är jag också helt fel person att uttala mig i ämnet, mitt hjärta och min smak är nämligen lite svår att sätta ord på och det ändrar sig hela tiden. Konstant. Nä, denna blogg kommer föralltid bara innehålla mina knäppa funderingar och små inblickar i det som jag kallar vardag. 

:)

Kommunikation. Vilket svårt ord. Svårt både att stava och att praktisera. Men så viktigt. Så många tårar vi hade kunnat spara om vi var bättre på att fördela våra ord på ett bra sätt. Om vi sa saker på rätt sätt. Tårar vi kunde använt i vid skrattattack istället. 

Hur många gånger har man inte använt sig av orden "det blev så fel, jag sa helt fel saker". Vi vet om det, vi hör själva när vi säger fel ord men ändå säger vi dom. Jag gör det hela tiden. Trasslar in mig i tusen ord som jag inte kan stå för och aldrig kommer kunna rättfärdiga. Troligtvis på grund av rädslan för att det jag egentligen vill ha sagt kommer låta för hårt, bli FÖR rakt på sak. Men kanske är det just det som vi behöver lära oss att bli - rakt på sak. Det hade ju åtminstone besparat oss rädslan över att bli missförstådda. Och vad än utgången på samtalet hade blivit så hade vi kunnat somna med vetskapen att det vi fick sagt var sanningen och dom orden som verkligen behövde bli sagda. Att vi fick ur oss något som vi kunde stå för. Kanske hade det hjälpt oss att slippa att gång på gång måla in oss i hörn. Få märkliga relationer till människor vi tycker om. Och kanske behövde ingen spilla sina tårar då. 

Bara en teori.

Hade en disskusion med en kollega idag angående hus. Han och hans tjej letar hus febrilt och han ondgjorde sig över hus dyra husen här i Malmö är. Detta är en brutal sanning. Man får ingenting för sina pengar (så vidare man inte heter Gates i efternamn) i denna stad. Husköp = trolig förortsflytt. Hur som helst så frågade han mig om inte vi är sugna på hus? Mitt svar kom alldeles för fort och löd - NEJ! 

Har verkligen aldrig sett mig själv som någon som bor i hus. Har aldrig drömt om att ha en rabatt att fixa med, eller en uteplats att köpa möbler till. Trodde kanske att denna dröm skulle komma med åren, eller att jag åtminstone skulle känn att det hade varit jävligt PPRAKTISKT med hus med tanke på familjen. Men nej. Varenda gång jag ens närmar mig tanken på hus får jag gåshud och kväljningar. Dock ´gjorde jag en deal med min kollega att om jag någonsin fick hus-drömmar skulle jag vara mer än välkommen hem till honom. Tack, det räcker fint för mig. 

Mina drömmar (i nuläget - inser att dessa kommer ändras) är betydligt mer egotrippade och materialistiska. Jag vill skaffa mig en karriär inom det jag kämpat för sedan jag var barn - musik. Jag vill ha en ny, större, soffa. Jag vill investera i minst två klassiska skinnväskor, en svart och en färgglad (eller grå eller beige.. äh, jag får nog köpa 4!). Jag vill köra en cabriolet. Jag vill åka på minst 5 resor om året och ha sett alla världsdelarna innan jag fyller 30. Jag vill göra tatueringen jag funderat på i 4 år. Jag vill dricka gott vin. Hade det getts möjlighet hade jag även skaffat en städerska. Ja, jag är ett stort ego, men sådan är jag. (Önskar mig såklart fred på jorden, lycka och välmående för alla jag älskar samt en förbättrad miljö också.. Men det gör väl alla?) Men inget hus. Tack. 

Dagens reflektion!

Men! OM jag någonsin kommer vilja ha hus kommer jag köpa min Pappas och spendera all min vakna tid utomhus. 20 meter från havet...:)

Skulle vilja ge mig själv massor av kärlek idag. Kärlek för att jag varit duktig. Jobbat bra, tränat bra, tagit mig tid att njuta. Sånt är viktigt! Man måste ta sig tid att se sig omkring och uppskatta det man ser ibland. Jag har verkligen helt underbara människor i min närhet! En av dem får jag till och med tillbringa vardagen med. Denne man har lärt sig att uppskatta även mina dåliga sidor. Det är fanimej stort! För dåliga sidor har vi ju alla ;) 

Just nu ser mitt hem ut som en enda stor dålig sida av mig. Funderar starkt på att rycka upp mig strax och fixa till detta lilla helvete. Helvetet som jag tycker så mycket om. Vårt hem ser ut som en cirkus. I princip allt är tillåtet här, så länge det görs med kärlek. Man får klättra på alla möbler så länge man har goda avsikter. Typ ;) Nä, men målet med detta hem är att tycka om allt som finns i det. Efter ett antal rensningar börjar jag närma mig det målet känns det som. Dock ligger nu alla saker som jag tycker så mycket om i en enda jävla röra. Något jag, som sagt, borde ta tag i. Men kanske ska jag ta mitt eget råd och bara stanna upp och njuta lite istället? Strunta i all oreda? Nja.. en kombination av att njuta och städa blir nog bäst. 

Imorgon väntar 10 timmars jobb. FINT! Ska besöka en teaterorganistation. Ska bli intresant! Ny plats och ny aktivitet. Spännande! Jag gillar allt som är nytt. Ibland till och med lite för mycket. Borde tatuera in att "gräset är inte grönare på andra sidan" på min arm. Som för att påminna mig om att stanna upp och njuta. 

Väldigt mycket tjat om att stanna upp och njuta, jag vet! Men det är viktigt! Inte önska att saker var på ett annat sätt utan uppskatta hur dom är. Gilla vad man har och se fram emot vad som komma skall. Till och med vara glad för det som varit, även  de upplevelserna man önskar att man fick återuppleva. 

Nä, nu en cigg och sen kanske jag tar tag i mitt hem. Vem vet?

Man ser jävligt dum ut när man röker. Kanske för att det är komplett idioti.. Humm.. Och vad gör det mig till? Idiot?

Typisk stund att njuta av. Inte varje dag man får en puss av en katt ;)

hade nyss ett mycket givande samtal. ni som käner mig kan ganska lätt lista ut med vem ;) satte igång tanke-hjulet i mitt huvud. dagens fråga lyder därav: är det så, att ju äldre man blir, desto fler falska människor stöter man på vilket i sin tur leder till att man alltid tror det värsta om folk?

kanske låter det som att jag börjar bli riktigt bitter nu men tänk på det ur en objektiv synvinkel. finns det någon i din närhet som du med gott samvete kan kalla Guds bäste barn? Små barn räknas inte. Börjar vi bli så vana vid att folk drar till med en liten vit lögn när sanningen är för smärtsam, så vi reflekterar inte ens över det? Orkar inte bli arga? Ibland är det nog så i alla fall. Jag vet för mycket om folk, vet för många dåliga saker dom gjort, och dåliga saker jag gjort, så jag har lärt mig att utgå ifrån det värsta tänkbara scenariot. Allt som är bättre än det räknar jag som en bonus. Pessimism? Kanske!

Samtidigt är jag den första att skriva under på att "hoppet är det sista som överger oss". Dock tycker jag mig uppleva alldeles för ofta att jag borde gett upp hoppet om folk för länge sedan. Men jag vill inte! Jag vill tro att om jag är ärlig så får jag ärlighet tillbaka. Jag vill tro att man kan lösa allt genom öppna samtal, har ju trots allt fått den tesen bevisad några gånger. Men kanske har dessa bevis endast kommit när samtalen först med någon av de människor som man fortfarande kan klassa som god? 

Man ska inte behöva se sig om hela tiden för att se till att inte få en kniv i ryggen, men dessvärre är det nog inte helt fel att hålla lite koll bakom sig ändå. Och kanske har jag kommit till ett stadie i livet då jag måste börja skala av lite av min naivitet och inte alltid tro gott om folk. Inte alltid lita på alla vackra ord (vilket lär bli mycket svårt med tanke på min kärlek till vackra ord..). Kanske borde man lite oftare sätta ner foten och säga att "nu behandlar du mig som skit" istället för att försvara folk i all oändlighet. Kanske borde folk sätta ner foten för mig ibland, för jag vet att jag kan vara listig som fan. 

Frågan är dock om det hade hjälpt. För det finns så mycket man kan gömma sig bakom om någon försöka riva ens fasad. Man kan alltid bli oåtkomlig, försvinna, försvara och vända saker till sin egen fördel. Eller varför inte spela på det dåliga samvetet eller plocka poäng genom att visa en fin sida av sig själv när man ligger lite risigt till. Vi människor har ju som sagt alltid hoppet, och finns det en chans att vi kan slippa bli besvikna så tar vi garanterat den. Det är ju nämligen så mycket lättare att vara vän än ovän. Så mycket skönare. Så mycket vackrare. Men kanske inte det mest ärliga och sanna alltid. 

Eller, som sagt, är det bara jag som för stunden tappat lite tro på mänskligheten? Är det så då lär jag väl återfå den. Det kommer säkert räcka med en liten glimt av en fin insida eller något litet förtroende att förvalta. Jag är inte svår att omvända. 

Jag flyttade ifrån min hemstad första gången när jag var 19 år. När jag var 20½ flyttade jag tillbaka efter ett kraschat förhållande, men sen stack jag igen när jag var 21 år. Hade enormt blandade känslor när jag flyttade ifrån Helsingborg, som jag kommer ifrån. Men det visade sig vara ett smart drag och något jag aldrig ångrat, för här i Malmö fanns något och någon som inte fanns där. 

Dock finns det dagar då det suger att bo långt ifrån sina närmsta. Att inte kunna dyka in hos en barndoms vän, eller möta upp syrran på stan när som. Att allt sånt måste planeras, kosta en massa pengar och överhuvudtaget styras upp ordentligt. Ta mig inte fel, jag har jättefina vänner här men ibland saknar jag alla dem jag växt upp med. Eller alla dom som bor ännu längre bort numera, i andra städer eller till och med i andra länder. 

Till alla er som vet att ni är speciella för mig och som jag dessvärre inte kan träffa precis just när jag vill, till er som jag saknar ibland och som jag tänker på ofta - Önskar att ni vore här, eller att jag var hos er lite oftare! Men jag har er i hjärtat hela tiden, hoppas ni vet det!

Vilken härligt oplanerad vecka! Bara till att fylla på efter hand.. Har inte hänt på länge! FINT! Hinner förhoppningsvis få sjukt mycket gjort denna veckan... Eller?

händelserik helg. I går var det som sagt middag hos steffi. Ytterst trevligt! Helle hade sina hundar med sig. Är överimponerad av folk som har hund! Att man orkar med allt vad det innebär! Dom är ju sjukt söta men jag känner mig själv och vet att jag inte hade orkat ta mig upp varenda morgon för att gå ut med dom. Credd till dig min fina och ansvarsfulla Helen ;)

Min vackra flicka med hennes ena bebis - Daisy!

Steffi har för övrigt ett så galet vackert hem. Sååå mysigt och varmt trots att typ allt är vitt ;) 

  Detta satt jag och titta på igår ;)

Bar för övrigt shorts för första gången i år igår :) SSnaaart kommer sommaren.. snart snart snart!! Jag längtar sönder mig...

Idag har det varit underbart väder! Har njutit hela dagen! Förmiddagen spenderades med prat om framtidsplaner, relationer och gamla minnen tillsammans med min vackra Caroline! 

För första gången i år kunde vi ta med kaffet ut och sitta i solen :) Såååå härligt!!

Ser ni?? Kortärmat!!! Hur ljuvligt??

Resten av dagen spenderades med underbara Johanna och tre små änglar. Hängde med till Johannas kyrka - United! SÅ HÄFTIGT!!! Första 10 minuterna satt jag bara och undrade om jag hade hamnat på en rockkonsert eller i en kyrka!? Så härliga människor och så mycket bra musik! JÄTTEKUL!! Är kanske inte den som springer i kyrkan så flitigt men vare sig man är troende eller inte borde man besöka United bara för att få känna på stämningen och kärleken som man får! Helt underbart! Var så uppfylld av vackra tankar när jag kom hem och nyttiga funderingar om vad som verkligen spelar roll i världen. Fick dessutom njuta av en Timbuktukonsert! Inte helt fel!!

 Såhär ser det ut i Uniteds kyrka. Coolt? JA!! Intressant tanke förresten.. "Small is the new Big" ;) 

Hur har er helg varit??