I vanlig ordning har jag nu sett/hört något som fått kugghjulen i mitt huvud att spinna i en sällan skådad fart. Denna gång kanske det inte blir den tydligaste av röda trådar, men ändå liksom. 

Vad jag nyss sett är en dokumentär om New Age. Eller kanske snarare om tankens kraft och vad man kan uppnå med hjälp av goda tankar. Det hade varkligen varit en överdrift att säga att jag till fullo tror att man kan uppnå vad som helst med hjälp av goda tankar eller att man ALLTID ska vara positiv för att få ett så positivt liv som möjligt. Jag kan verkligen inte alltid vara positiv, och i ärlighetens namn så tror jag mycket starkt på att avreagera sig ibland. Skrika, gråta och svära tills man inte orkar mer. Absolut, trist på många sätt, men ibland nyttigt. MEN, visst ligger det något i detta med tankens kraft. Positiva tankar = positiv syn på livet och så vidare. 

Så enormt praktiskt det hade varit om man jämnt och ständigt kunde se alla motgångar som en väg till framgång. Jag är det första att skriva under på att jag inte direkt alltid sett det så. Det har funnits otaliga tillfällen då jag verkligen enbart lyckats formulera frågan "varför måste detta hända mig?" eller "varför måste jag ta mig igenom detta?" Det finns inget svar på sådana frågor och alternativet till att faktiskt ta sig igenom det jobbiga är inte speciellt lockande. Ibland bara måste man. Flera gånger har jag verkligen trott att det inte ska komma något positivt alls ur det jobbiga. Den idén var fel. På tok fel. 

Nu till kärnan i detta flummande - det kommer trots allt något positivt ur allt. Oj oj oj, så moralpredikande jag lät nu! ABSOLUT inte min mening, men detta är sanningen. Man lär sig något på vägen. För min högst personliga del har det nästan alltid handlat om att lära mig sätta gränser. Då menar jag nästan alla sorters gränser. Det fanns verkligen en tid då jag inte ens i mina vildaste fantasier kunde sätta gränser för vad som var välvilja och utnyttjande, vad som var för mycket och vad som var för lite, hur mycket min kropp verkligen orkade med och hur många järn i elden jag klarade av att ha samtidigt. Låt mig nu understryka att jag inte lyckats sätta alla dessa gränser än, men I'm getting there. Vissa gränser har jag i alla fall börjat lära mig. Till exempel vilka mäniskor som hör hemma i mitt liv och var gränsen går för personer som INTE hör hemma i mitt liv. Detta var en otrolig upptäkt för mig, att man faktsikt kunde sätta ner foten och klara av att fullfölja ett nej. Inte bara följa med strömmen och leva på sina fantasier (jag är väldigt bra på att leva på fantasier och förhoppningar) utan kräva ett visst lugn omkring sig. Herregud vad lugnt mitt liv varit sedan denna insikt drabbade mig. Ibland nästan FÖR lugnt! Självklart, det är inte så svart-vitt som jag kanske lyckas framställa det nu, men den eviga gråskalan som jag har ägnat många år av mitt liv åt var totalt onödig! Alltså, snabb matte, svår situation att hantera men utgången gav så otrolig mycket. 

Ibland när jag läser gamla inlägg önskar jag att jag kunde få åka tillbaka i tiden och ge mig själv en kram (allternativt en spark i rätt riktning). I vissa perioder var det verkligen ett skämt för mig när någon yttrade orden "det blir bättre" för det var det absolut sista jag trodde att det skulle bli. Jag hade så jävla fel. Till och med det som jag trodde var bra visade sig kunna vara LITE bättre. Det visade sig att jag var värd LITE mer och kapabel till BETYDLIGT mer. Tack till alla er som sa att det skulle bli bättre och som kramade mig när mitt framtids-jag inte kunde. Ni hade så rätt. Det blev så mycket bättre. 

Jag kommer nog aldrig fastna för New Age, och jag tror att jag för evigt kommer provoceras av människor som ALLTID tycker att glaset är halvfullt. Ibland blir jag bitter, arg, förbannad så jag skriker men tro mig - jag vet var gränsen går nu. Tack vare alla er som hjälpte mig hitta mina gränser, som jag fick skrika på och vara hopplös inför, till och med er som trädde över mina gränser. Ni hjälpte mig värdesätta det som sker idag. Ni lärde mig vad kärlek och godhet är. Och ni skrattar med mig idag. Det är så sjukt stort, så tack!