hade nyss ett mycket givande samtal. ni som käner mig kan ganska lätt lista ut med vem ;) satte igång tanke-hjulet i mitt huvud. dagens fråga lyder därav: är det så, att ju äldre man blir, desto fler falska människor stöter man på vilket i sin tur leder till att man alltid tror det värsta om folk?

kanske låter det som att jag börjar bli riktigt bitter nu men tänk på det ur en objektiv synvinkel. finns det någon i din närhet som du med gott samvete kan kalla Guds bäste barn? Små barn räknas inte. Börjar vi bli så vana vid att folk drar till med en liten vit lögn när sanningen är för smärtsam, så vi reflekterar inte ens över det? Orkar inte bli arga? Ibland är det nog så i alla fall. Jag vet för mycket om folk, vet för många dåliga saker dom gjort, och dåliga saker jag gjort, så jag har lärt mig att utgå ifrån det värsta tänkbara scenariot. Allt som är bättre än det räknar jag som en bonus. Pessimism? Kanske!

Samtidigt är jag den första att skriva under på att "hoppet är det sista som överger oss". Dock tycker jag mig uppleva alldeles för ofta att jag borde gett upp hoppet om folk för länge sedan. Men jag vill inte! Jag vill tro att om jag är ärlig så får jag ärlighet tillbaka. Jag vill tro att man kan lösa allt genom öppna samtal, har ju trots allt fått den tesen bevisad några gånger. Men kanske har dessa bevis endast kommit när samtalen först med någon av de människor som man fortfarande kan klassa som god? 

Man ska inte behöva se sig om hela tiden för att se till att inte få en kniv i ryggen, men dessvärre är det nog inte helt fel att hålla lite koll bakom sig ändå. Och kanske har jag kommit till ett stadie i livet då jag måste börja skala av lite av min naivitet och inte alltid tro gott om folk. Inte alltid lita på alla vackra ord (vilket lär bli mycket svårt med tanke på min kärlek till vackra ord..). Kanske borde man lite oftare sätta ner foten och säga att "nu behandlar du mig som skit" istället för att försvara folk i all oändlighet. Kanske borde folk sätta ner foten för mig ibland, för jag vet att jag kan vara listig som fan. 

Frågan är dock om det hade hjälpt. För det finns så mycket man kan gömma sig bakom om någon försöka riva ens fasad. Man kan alltid bli oåtkomlig, försvinna, försvara och vända saker till sin egen fördel. Eller varför inte spela på det dåliga samvetet eller plocka poäng genom att visa en fin sida av sig själv när man ligger lite risigt till. Vi människor har ju som sagt alltid hoppet, och finns det en chans att vi kan slippa bli besvikna så tar vi garanterat den. Det är ju nämligen så mycket lättare att vara vän än ovän. Så mycket skönare. Så mycket vackrare. Men kanske inte det mest ärliga och sanna alltid. 

Eller, som sagt, är det bara jag som för stunden tappat lite tro på mänskligheten? Är det så då lär jag väl återfå den. Det kommer säkert räcka med en liten glimt av en fin insida eller något litet förtroende att förvalta. Jag är inte svår att omvända. 

Jag flyttade ifrån min hemstad första gången när jag var 19 år. När jag var 20½ flyttade jag tillbaka efter ett kraschat förhållande, men sen stack jag igen när jag var 21 år. Hade enormt blandade känslor när jag flyttade ifrån Helsingborg, som jag kommer ifrån. Men det visade sig vara ett smart drag och något jag aldrig ångrat, för här i Malmö fanns något och någon som inte fanns där. 

Dock finns det dagar då det suger att bo långt ifrån sina närmsta. Att inte kunna dyka in hos en barndoms vän, eller möta upp syrran på stan när som. Att allt sånt måste planeras, kosta en massa pengar och överhuvudtaget styras upp ordentligt. Ta mig inte fel, jag har jättefina vänner här men ibland saknar jag alla dem jag växt upp med. Eller alla dom som bor ännu längre bort numera, i andra städer eller till och med i andra länder. 

Till alla er som vet att ni är speciella för mig och som jag dessvärre inte kan träffa precis just när jag vill, till er som jag saknar ibland och som jag tänker på ofta - Önskar att ni vore här, eller att jag var hos er lite oftare! Men jag har er i hjärtat hela tiden, hoppas ni vet det!

Vilken härligt oplanerad vecka! Bara till att fylla på efter hand.. Har inte hänt på länge! FINT! Hinner förhoppningsvis få sjukt mycket gjort denna veckan... Eller?