Jag borde börja med en ursäkt egentligen, men det enda jag kan skylla på är tid, och med det menar jag bristen på tid. Därav vänder jag på det och använder just detta som dagens inspiration. Tid. Bristen på den, frustrationen kring den, besluten om den, minnet av den och hoppet inför den.

Att det är brist på tid i min tillvaro är inte så svårt att förstå. Adderar man en ständigt pågående pr-turné, ett distansförhållande, familj och vänner i en stad 45 minuter bort, frilansjobb och möten överallt så blir summan KAOS. Vid detta laget så handlar det inte om att packa upp väskor utan enbart om att packa om dom. Det blir ett evigt schemaläggande av rang som ofta slutar med att man har fel väska med sig och får bära oerhört omatchande kläder och kamma håret med en gaffel i brist på borste. Det går, men det finns roligare situationer, tro mig.

Frustrationen ligger främst i den tiden som bara går. Tiden som man lägger på att få ihop resten av tiden, tiden som bara försvinner och tiden som man väntar ut, för att nå något man längtat efter och kämpat för. All denna tid upplevs ofta som väldigt onödig tid. Tid som går till spillo. Självklart även frustrationen kring tiden som inte räcker till, eller tiden som man önskar att man kunde stoppa. Frysa bara en liten stund för att få njuta lite till.

Så till besluten. Besluten kring vad man borde lägga tid på. Vad som kommer vara vettigt i slutändan. Vilka strider som är värda att utkämpa. Men även besluten om vad som komma skall, vart man vill, vad tiden borde få gå åt till. Besluten kring vilka älskade man ska hinna träffa och vilka man pga tidsbrist blir tvungen att sakna.

Under just denna tiden i mitt liv spelar minnet av tiden som varit in mycket i min tillvaro. En ny era närmar sig. En era jag inte anade för bara ett år sedan. Det är dags att bryta upp, börja något nytt överdrivet häftigt och bygga upp en ny spännande tillvaro. Men samtidigt ett tillfälle att se tillbaka och vara tacksam för den tid som varit. För allt vad den tiden lärt mig, för allt jag fått uppleva och allt som byggt den grunden jag idag kan stå på. Det har varit en grymt jobbig tid, men också härlig och lärorik som inget annat.

Detta leder mig självklart in på hoppet inför den tid som komma skall. Hoppet om att bristen på tid ska lätta lite, hoppet om att frustrationen ska bära frukt och att man snart får valuta för den tid man investerat i väntan, schemaläggning och saknad. Starkt hopp om att de strider som man utkämpat inte varit förgäves utan att dom tagit en framåt, i rätt riktning, och att man tog rätt beslut. Hoppet om att det man varit med om hjälper till att skapa en trygg och underbar framtid och att beslutet om att skapa något nytt är ett bra beslut.

Förlåt, det sistnämnda är inte bara något jag hoppas på, det är något jag är säker på. Min bästa tid är nu och den kommer bara bli bättre. As time goes by, liksom :)

Tick, tock, tick, tock...!