Vi flickor pratar. Gissningsvis lägger vi 1/3 av vår vecka enbart på att prata. På att filosofera, analysera, disskutera och planera. I dessa samtal är vissa ämnen vanligare förekommande än andra. Ett sådant kommer jag nämna idag.

Vad jag tänker dissikera är något så enkelt som trygghet. Trygghet är nästan lika viktigt som vatten skulle jag vilja säga. Har du den så är du grön. Då är du stålmannen. Då klarar du allt. Det tråkiga i just denna ekvationen är att det fungerar precis likadant om du saknar trygghet. Då kan du aldrig riktigt bli grön. Du kan inte bli stålmannen och allt blir väldigt svårt att klara av. 

Detta ska inte bli ett sämre försök till Sex And The City artikel á la Carrie, tro aldrig något sånt om mig. Jag har ingen ambition att syssla med ord, annat än inom musik, men jag känner ändå att alla dessa miljoners samtal förtjänar en plats i rampljuset. Som lite upprättelse för alla de tårar som rullat under dessa samtal. En välriktad käftsmäll eller kanska bara en liten note. Kalla det vad du vill. 

Det är skitsvårt att känna sig trygg. Visst, man kan vara trygg i vissa situationer, bland sina vänner och på sitt jobb, men äkta trygghet kommer inifrån och den växer ytterst långsamt. Personligen har jag ingen aning om när den är färdigvuxen. Kanske blir den aldrig det, men under tiden kan vi väl hjälpa varandra att på bästa vis odla den och ge den näringen den behöver för att växa. I samtalen med mina vänner kommer ofta meningen "jag känner mig inte trygg och då agerar jag konstigt" upp. Jag skriver under på den meningen vilken dag som helst. I sammanhang där jag känner mig otrygg kan jag känna på ett sätt och uppföra mig på ett helt annat. Att dessa problem ofta dyker upp i kärleksrelationer behöver man ju inte hete Einstein för att förstå. Det tar ett tag att bli trygg i tvåsamheten och inte förrän man är det så blir det riktigt bra. Ibland tror jag att bristen på trygghet kan bli anledningen att något fint går sönder. Man väljer helt enkelt till slut att dra sig ut då man inte orkar leva i otrygghet hur länge som helst. Det tar för mycket av en, får en att känna sig på ett sätt man inte uppskattar och bryter sakta men säkert ner det som man egentligen är så vansinnigt rädd om. Inte allt för sällan hör man att en historia som kunde slutat med frasen "happily ever after" slutat med att allt det vackra blivit ett spel där spelreglerna varit så diffusa att de inblandade inte riktigt kan hantera dem. 

Spel förresten. Finns det något som kan bryta ner trygghet mer än spel? Och med det menar jag självklart inte Monopol och Kallaha utan dom små listiga spelen som spelas mellan två personer som attraheras av varann. Man vet aldrig vem som leder i sådana spel men vem som förlorar är alltid solklart. Förloraren är den som missar en fin person som kunnat ge dem allt de någonsin önskat. 

Så för att återgå till tryggheten. Hur kan man uppnå den? Ja, fan vet jag egentligen. Men om jag tänker ur min egen synvinkler så finns det nog ett ganska enkelt recept till att få mig trygg. Lyssna på mig och lita på att jag känner det jag säger. Lova mig bara saker som du kan hålla och säg aldrig orden "kanske" och "förhoppningsvis" om inte chanserna att löftet ska infrias är större än risken att det inte blir av. Låt mig vara ledsen ibland, jag kan lösa mina problem själv, men jag behöver hålla någon i handen ibland. Var rak mot mig och använd "plåster-principen", dvs. dåliga besked ska meddelas snabbt, och dra aldrig ut på saker du på förhand vet kommer göra ont i/på mig. Påminn mig om varför du finns här, men också det faktum ATT du finns här. Skratta med mig när något är roligt, gråt med mig när himlen är grå, älska och hata mig men låt det alltid vara uttalat så jag vet var jag har dig. Så jag känner mig helt övertygad om att du är här och så att jag märker om du går. Och sist men inte minst - om jag är finast i din värld så låt mig veta det. Jag är inte bra på att spela spel och jag har inte tid att sätta mig in i reglerna. 

Trots att jag tror att jag talar för de flesta underbara vänner i min närhet när jag naivt lägger ut detta på cyber space så vill jag ändå understryka att jag är fullt medveten om att trygghet kommer innifrån och ingen mer än man själv kan frambringa den. Men ändå! Som jag sa, låt oss luta oss tillbaka ibland. Hjälp oss att inte ifrågasätta allt för mycket. Låt oss våga drömma. Jag lovar, ni alla kommer får tillbaka det samma i kvadrat. För där man känner sig trygg stannar man gärna kvar. Länge. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och inte vilken dag som helst utan den första av detta helt nya år. Dagen som SKA spenderas med skräpmat, nostalgi, byxor med resår i midjan och en svag huvudvärk. Traditioner är till för att hållas. En annan sak som hör till är den årliga årssammanf...

Jag borde börja med en ursäkt egentligen, men det enda jag kan skylla på är tid, och med det menar jag bristen på tid. Därav vänder jag på det och använder just detta som dagens inspiration. Tid. Bristen på den, frustrationen kring den, besluten om d...

Jag pratar väldigt sällan om mitt jobb i just detta forum. Egentligen är det högst medvetet då jag mer använt detta som en liten paus från mitt yrke som jag kan ta till när helst jag önskar. Idag tänker jag dock göra ett undantag. Igår blev jag nämli...

Denna helgen har det gått upp för mig att sommaren lider mot sitt slut. Vet om att det kanske är det absolut deppigaste jag skulle kunna komma med just nu. Eller? Igår satt jag och mina tjejer och spånade om framtiden. Om hur vi alla befinner oss...

Detta är så INTE jag, men ibland gör jag undantag och släpper funderandet för en stund. Typ idag. Idag är en sådan extremt lugn dag som till störst del spenderats i sängen med lugn bakgrundsmusik som ända sällskap. Ja, och datorn, det vill säga. Flic...