Carola sjöng en gång att "störst av allt är kärleken". Hon ljög inte. På riktigt. Det finns verkligen inget i livet som påverkar en så mycket som kärleken gör, vare sig det gäller kärleken till en partner, en vän, ens arbete, livet. Med det sagt så finns det heller inget som kan lyfta en så högt (och dessvärre även sänka en så lågt) som kärleken. 

Läste precis en sak som fick mig att tänka på en viss sorts kärlek nämligen den där djupa, okonstlade kärlekn som kan uppstå om man är riktigt trygg hos någon. Alltså, den där kärleken som går över allt, som tål en dålig dag, som man kan vila i och som stärker en när man behöver det som mest. 

Jag vet inte, för jag har inte provat substanser, men jag undrar om något kan göra en så hög som den kärleken jag precis beskrev. Jag tror dock inte att det finns det. Skulle faktiskt kunna ta gift på att det inte finns något större. Seriöst, fy fan vad häftigt att komma hem till någon som älskar dig ovillkorligt trots att du haft en skitdag, det ösregnar och du är arg som ett bi. Eller att kolla TV4s fredagsunderhållning, halvsovandes på bröstet på den du älskar mest. Jag tror att det är i just dom högst vardagliga situationerna som den djupa kärleken uppstår. Den kärleken som inte till 75% bygger på passion, utan den riktiga kärleken. Den som orkar. Den som håller. 

På söndag ska jag hälsa på min farmor och farfar. Dom har varit gifta i 64 år. Herregud, kan ni tänka er? Ovan på det har dom varit ett par i ytterligare 3 år så dom har alltså hängt ihop i 67 år. Det måste ha funnits många tunga och tråkiga dagar på dom 67 åren, men fortfarande idag håller dom alltid varandra i handen när dom somnar. Är det inte vackert? Jo, för det är det. 

Lite filosoferande såhär på fredagskvällen. Inte jättelångt denna gången för jag måste somna tidigt. Viktig dag imorgon som jag uppdaterar er om en annan dag. Just nu vill jag bara vila i kärleken lite. Bara ett tag sådär. 

p.s lånade din bild Steffi (www.whitebullets.blogg.se) <3   

Jag överlevde. Jag andas. När jag ser mig själv i spegeln är det ingen större skillnad. Jag har tagit steget in i det okända och jag gillar det. Jag är 25. 

Nä, nu tar jag i, så fruktansvärt mycket så det bara stänker om min ironi. Så farligt var det verkligen inte! Men det är något med den där siffran efter 2:an, så fort den tickar över 4 så blir man lite nervös. Då är man liksom närmre nästa 0:a än den förra. I mitt fall, på väg mot något som jag verkligen inte känner mig som. Jag brukar säga att jag känner mig som 14 och jag menar det. På riktigt. Det var liksom då "jag blev till", eller sedan dess så kan jag liksom förstå mina egna tankar. Innan 14 var det en salig röra mellan barndom och tonår som ingen (främst inte jag) blev klok på, men efter 14 så kan jag liksom ändå förstå hur jag resonerat i mina beslut. Jag säger absolut INTE att mina beslut sedan dess varit så förbannat kloka, men jag kan ändå se min egen röda tråd. 

Men nu är vi som sagt här. 25. Jag uppskattar verkligen alla mina vänners goda råd inför mitt stundande vuxenliv - tack! Det var fint av er att hota med att min biologiska klocka skulle sätta en sällan skådad fart, att rynkorna runt ögonen skulle fördubblas i antal över en natt och att tyngdlagen skulle förändra diverse delar av min kropp fortare än vad jag kunde ana. Nepp, inget av det har hänt. I'm still me, om än lite lugnare.

Nej, herregud vad jag överdriver idag! Lugn är så fel ord för min lilla uppenbarelse att det borde vara straffbart att ens försöka uttala det. Just nu är det 190 som gäller på allt. jag kan inte ens räkna antalet städer jag besökt den senaste månaden! Tror inte jag spenderat mer än 3 nätter i rad på samma ställe sedan mitten av maj. Men tro mig, Sverige är vackert såhär års, så det är med glädje jag flängt runt som ett litet löv i vinden. Det är även med glädje jag säger att jag har helt fantastiska människor runt mig! Denna våren var inte en dans på rosor men OJ vad ni har lyft mig! Helt otroligt!! Just nu känns det som att jag befinner mig i en strid ström av ljuvliga äventyr som liksom bara avlöser varandra. ÄLSKAR DET (och er som hänger med på äventyren!). Förra helgen stod jag, tillsammans med 21 999 andra människor, och dansade som om det inte fanns någon morgondag till tonerna av världens största Dj's på Summerburst i Sthlm. På min födelsedag fick jag fyrverkerier i min drink i världens vackraste Göteborg. På midsommarafton trotsade jag min förkylning och grillade tillsammans med vänner iförda kransar av stulna blommor. Däremellan har jag klämt in lite elevomdömen, stugmys i älskade Kullabygden, singelsläpp, danslektioner, möten, shopping, känslosamma samtal, photoshoot-planering och lite till. I'm. On. Fire. 

Så alltså, hittills innebär åldern 25 enbart ett fantastiskt roligt tempo för min del. Låt det hålla i sig, för oj vad jag trivs!

1 juni. 16 dagar kvar att vara 24 små oskyldiga år på. Sen är det roliga över. Nä, nu tar jag i. Det är kanske nu det börjar? Låt oss hoppas. I vilket fall, 17:e juni fyller jag 25, vare sig jag vill eller inte. Min mamma sa alltid, när jag var liten, att tiden går fortare och fortare med åren. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad hon menade då men jag tror att jag nu tycker mig kunna stämma in i detta påstående. Det går sjukt fort. Så fort så att man ibland vill hänga sig fast i första bästa lyktstolpe för att inte bara flyta med. För att få bromsa ett tag. Men icke. 

Denna blogg fungerar ibland som ett extraminne för mig. Trots att den inte direkt upptagit någon större procent av min vakna tid dom senaste åren så har den ändå dokumenterat en hel del händelser och några hundra inlägg har det blivit sedan 2007 då den startades. Jag tror det var just detta jag ville uppnå när jag tryckte på knappen "aktivera blogg" för över 5 år sedan, att den skulle få mig att komma ihåg och ge mig en plats att spara mina minnen och tankar på. Därav tänker jag använda dagens plats till att arkivera denna månadens minnen, för OJ vad maj gick fort! Helt otroligt..

Fick återigen det stora nöjet att börja min månad i staden i mitt hjärta - London. Tredje gången i år som jag börjar min månad där :) Fick några helt fantastiska dagar och ett London som visade sig från sin allra bästa sida. Mys med min vackra vän, turistande, tjejsnack, shopping och en efterlängtad konsert tillsammans med några av dom bästa på jorden. Fantastiskt!

Sen hem för att fortsätta jobba. Vår första video har nått över 116.000 views på YouTube så vi bestämde oss för att spela in en liten tackvideo till alla fantastiska människor som stöttat oss. På riktigt, det betyder så enormt mycket ska ni veta, grymt svårt att sätta ord på men vi gjorde så gott vi kunde. Se och le ;)

Sommaren kom denna månaden vilket resulterade i en hel del mysiga kvällar, solande, små pauser i vardagen och allmän lyx. Jag är grymt dålig på att göra sånt. Är jag ledig resulterar det allt för oftast i att jag inte gör något alls, men ibland så ;) Brun hann jag iaf bli. Tacka Gud för bra pigment :) Hann förresten med att köpa ny bil också! Den andra bilen jag själv äger :) Är redan så kär i den att hälften kunde vara nog. Känner på mig att den och jag kommer ha mycket kul ihop ;)

Avslutade maj med 10 dagars kaos. Massa modevisningar, Tjejdagen, gig för studenter, releasefest, vanligt jobb, sena nätter, tidiga morgonar, vänner, skratt och tårar i en enda salig blandning. Just i sådana stunder älskar jag livet väldigt starkt. Då känns det att man lever och trots att man inte får mer än 4 timmars sömn per natt så är det då jag mår som bäst. Konstigt egentligen, men sån är jag. Det ska hända mycket, annars dör en bit av mig. Tack till alla som var med och förgyllde releasefesten! Ni är mina största skatter <3

Så... bring on JUNE!!!