När jag var 11 år så älskade jag Spie Girls mer än allt annat på denna jord. Så när skolavslutningen kom 1998 bestämde vi (jag och mina Spice Girls-älskande vänner) att vi skulle sjunga en SSpice Girls-låt i Aulan. Jag övade så sjukt mycket! Fick min mamma att köpa en likadan tröja som Spice Girls-Emma hade och en svart lång kjol att ha till. Fy attans vad jag var taggad! 

Så kom den stora dagen och vi skulle framföra låten. et var flera grupper som skulle framföra Spice Girls-låtar och min Pappa hade köpt backtracksen till Spice Girls skiva så vi körde till den. En av tjejerna i gruppen jag var med i fegade ur och eftersom jag lärt mig hela texten utantill så fick jag sjunga hennes vers också. 

Den dagen sitter fastetsad i mitt minne och jag hoppas att den kommer göra det för evigt. Att sjunga inför skolan den dagen är nämligen den absolut största kicken jag någonsin fått och det var där och då jag bestämde mig för vad jag skulle ägna mig åt i livet! 

Hittade den söta låten vi sjäng den dagen i juni 1998. Känner ni igen den?

Älskade älskade Spice Girls! Attans va bra ni var när jag va liten! 

Och denna dansade vi till i en Talangjakt :) Jag hade brunkräm i ansiktet och Petra hade en röd plyshkjol som min mamma hade sytt :) Good times!

Ja. detta var dagens nostalgi :) Hoppas det är bra med er mina sötnosar!

Puss

Mius

Min syrra och jag pratar i telefon ca 1 timme om dagen. Kanske lite sjukt kan man tycka men för mig är detta den bästa terapin som finns. Vi brukar börja med att snabbt avhandla dagens händelser och sen halkar vi in på något helt random ämne vilket alltid är lite intressant!

Här om dagen pratade vi om hur bortskämda vår genaration är. Om man ska göra någon form utav större investering så krävs det inte längre att man sparar, eller att man åtminstone har en sjukt bra anledning till varför man borde skaffa sig denna sak. Ett simpelt "JAG VILL HA" räcker fint.

Så varför är det så? Varför sprade mina föräldrar i en halv evighet innan dom köpte en vidoekamera för att föreviga bilden av deras små barn medan vår generation spring och köper en på avbetalning hos net on net? Tror vi att vårt behov att föreviga livets alla ögonblick är mycket större än vad deras var? Svar: NEJ, så är det nog inte. 

Tjänar vi så extremt mycket bättre idag då så vi har råd att köpa pryl efter pryl? Nä, så är det ju inte heller. Visst tjänar kanske dom flesta helt okej men jag tror alla vet folk i deras närehet (eller kanske till och med en själv) som lever över sina begränsingar. Jag och min syrra kom till exempel på det här med vad man ger sina barn numera. När jag var liten så fick jag dom två årliga Disney-filmerna som släpptes på DVD, men oftast fick jag dom i samband med att jag var hemma och var sjuk så att Disney-filmen på så sätt blev superlyx. I övrigt fick jag leksaker ibalnd helt utan anledning av min mammas moster som inte har några egna barn - sen var det julafton och födelsagar som gällde! 

Mina föräldrar hade det absolut inte dåligt ekonomiskt. Dom hade både två utbildning och fasta jobb, men ändå slängde dom inte grejer på oss i överflöd. Och om jag minns rätt så var det så för dom flesta! Inga av mina kompisar sprang rundor i märkeskläder när dom knappt kunde gå, ingen hade gigantisk studsmatta i trädgården och hade man ett Nintendo (8-bitars) så hade troligtvis man själv eller något äldre syskkon sparat till det eller fått det i julklapp. Men var vi olyckliga? Nä, tvärtom tror jag.

Så hur blev då vi som vi blev? Är detta vår revolt? Köphets-revolten. Njä.. Jag vet inte. Tror bara det är så att möjligheten finns idag och vi vet ju någonstans inom att om det går åt helvete så kommer det någon och räddar oss. Anrtingen någon förälder (för idag har dom ju gott med pengar med tanke på att dom inte kastade bort sina pengar i unga år...) eller helt enkelt staten. A-kassa, sjukskpenning, studiemedel, alfa-kassa - U Name it! 

Det roliga är att det inte bara är oss själva som vi lägger pengar på. Nej nej, på vägen har vi dessutom blivit sjukt givmilda! Så fort man ska träffa små barn så springer man och köper en present, ska man på middag så tar man med sig antingen vin eller svindyr choklad, en i-pod känns som en bra Morsdags-present och på julafton så drunknar barnen nästan i paket-hav. Genomtänkt. För hur mycket lyser det i en liten flickas eller pojkes ögon när dom öppnar sitt 27 paket på julafton? Får vi någon ego-kick av ett slött "tack, då tar jag nästa då.."? Nja...skulle inte tro det..

Well well, sånt här filosoferar jag och min syrra om. Vad tror ni? Håller ni med mig? Har jag fett fel?? Tell moi!

Puss

Mius

   Hur blev dessa små barn prylgalna?? Var det bättre förr? Nä... men det var färre prylar iaf...

Min sambo är störd ibland. Han känner mig för väl. Så väl att han vet exakt hur han ska skrämma mig den lille boven. 

Som nyss. Vi siter här i soffan, helt fredligt, med varsin dator. Helt plötsligt säger han "Maria, jag måste ta upp en sak med dig." Mitt hjärta rusar iväg och tårarna letar sig upp mot ögonen. Vad fan är det nu?? Vad har jag gjort?? Eller kanske ännu värre, vad har HAN gjort???? "Jahaa..." stammar jag fram. "Jo" fortsätter han "har du flyttat min Guns n' roses bok från toan?? För det var fan tråkigt att sitta därinne utan den..." Vid detta laget ler han med hela huvudet eftersom han inser att han återigen lyckats skrämma sin flickvän. Fy fan Rasmus.. du är elak!! Jag såg hela min tillvaro raseras för fasen!

Jaja.. detta talar kanske för vilken sorts tuffa problem han och jag tampas med till vardags ;) Hahaha...

Puss

Mius

Damn u...

Fick precis ett glädjande besked! Så skönt i hjärtat...:)

Idag är det full rulle här hemma.. eller nja, eftermiddagen iaf! Rasmus drar ju imorgon bitti så det är lite fix fix innan dess.

Har inget direkt på hjärtat just nu så jag väljer nog att bar skriva ett kort inlägg just med, med risk för att annars prata om helt oviktiga saker ;)

Puss

Mius

i övermorgon åker min lille man iväg igen.. han tenderar ju att göra det lite då och då ;) Denna gången ska han dock bara kuska rundor i Norden så det är ju ganska skönt :)

Dock är det alltid så att när han är på väg bort så börjar jag fundera på om det inte snart är dags för honom och mig att dra iväg en sväng tillsammans. Vi flyttar på oss ganska mycket med tanke på våra respektive intressen men tillsammans åker vi typ aldrig bort.

Min tanke är såhär : Vi ser till att bli galet rika inom typ 4 månader (eller åtmnstone gaaanska rika) och sen drar vi iväg och ägnar oss helt åt varandra. 

Vad tror ni om det?

Frågan är ju i så fall (om nu min plan går igenom..) vart fasiken vi skulle vi av? Jag har några förslag och mottager gärna fler från er alla! Har ni tips kring mina förslag så kom gärna med det också!

NEW YORK

+ shoppingen

+ kulturen

+ atmosfären

+ pulsen

- priset på biljetten..

LONDON

+ återigen shoppingen

+ teatrarna

+ muséerna

+ pulsen

+ priset på biljetten

- pundet vs. svenska kronan

PARIS

+ "möt våren i Paris"

+ romantiken

+ sevärdheterna

- språket

EGYPTEN

+ solen!!!

+ vattnet

+ sevärdheterna

+ lugnet

- att riskera eventuell magsjuka..

Vad tycker ni?? Har ni andra förslag??

PUSS 

Mius

Fan..ibland får man äta upp sina egna ord! Jag har åtskilliga gånger att jag "hatar John Mayer". Men ja, ibland är man bara korkad - för hur underbar är inte denna låten? Sjukt go text och härlig melodi! Mycket mycket bra helt enkelt!

Enjoy!

Puss

Mius

.. eller något.. Tänk er, nytt övertjusigt löshår så att jag ser ut som en liten Barbie, en något mrökare ton på min kropp (eller iaf lite snyggare än den gråa nyansen jag dras med just nu..), en blekning på tänderna.. Fy attan! Jag skulle njuta... 

MEN! Nu ska vi inte vara så drastiska här! Det är bara en sådan dag idag när man tittar sig i spegeln och utbister "Fy fan!!" När man undrar hur ens omvärld orkar se på en överhuvudtaget. 

Nä, men usch va deppig jag låter! Är ju inte alls deppig egentligen. Bara lite trött på min lila look..

En sak ska jag dock kosta på mig inom det närmsta och det är ett besök hos UNDERBARA Malin på Bellamio! Malin har gjort mina naglar i över ett år och trots att hon nyligen flyttade sin studio till Ängelholm (9 mil från mitt hem) så kan jag inte lämna henne!! Jag som har dom kassaste naglarna i världen har med hennes hjälp fått sjukt snygga och långa naglar som tål allt och aldrig, jag menar aldrig, går sönder! Kan verkligen rekommendera denna duktiga och SJUKT trevliga kvinna!! Känns nästan mer som att besöka en kompis än att fixa med naglarna att besöka henne. Dessutom har hon världens sötaste lilla studio och man blir alltid bjuden på kaffe ;)

   Besök Malin på www.bellamio.se! Du kommer inte bli besviken :)

Puss

Mius

Japp, nu har mitt fina smycke från Julie Sandlau kommit och jag är jätteglad! Tack till dom snälla pojkarna som gav mig detta fina halsband! Hur gulligt som helst!

Min lilla "Lucky Star" :)

I övrigt har dagen varit fylld av ärenden och än är det inte slut! Har några kollage att göra, måste beställa ut en polisrapport på mig själv (!!!) och trixa ihop mitt kära hem som i vanlig ordning är upp o ner! 

Satt och funderade lite över hur vi 80-talister upplevs av omvärlden.. Det är nog fan inte så positiva åsikter kring oss tror jag. Bara en sånn sak som att vi jämnt och ständigt säger att vi är stressade lär nog upplevas lite skummt. Men samtidigt så är det ju sanningen! Många (inkl. jag själv) har jävligt skumma jobb som man liksom styr själv och det betyder ju också att man aldrig, och då menar jag aldrig, är helt ledig! Alltid BORDE man marknadsföra sig lite till, springa på konstiga mingel, skicka ut lite mail till folk som eventuellt är nyttiga för en, blogga lite extra eller åtminstone messa någon! I min kalender till exempel står det nästan alltid att jag - borde kolla min mail, fakturera något jobb, repa in någon text, välja ut kläder till något jobb, skriva lite, fundera över upplägg inför spelningar/visningar/studioinspelningar eller det som jag gör nu BLOGGA!

Kanske hade vår generation varit mindre stressade om vi (som många i våra föräldrars generation) helt ekelt jobbade 9-17? Fast nä, för vi har fortfarande detta eviga Facebookandet, Twittrandet, smsandet, ringandet osv.. Det finns helt enkelt alltid något att göra!

Handen på hjärtat nu ni som tillhör min generation och uppåt - hur många av er hade HUNNIT med att ha ett hus och en trädgård? Jag undrar inte om ni VILL jag undrar om ni i nuläget hade HUNNIT?? Nä, jag tror fan inte många svarar JA på den frågan. Och då kan man ju undra - kommer man komma till en gräns nu om typ 5 år då man upptäcker att man bara MÅSTE ha hus och trädgård och därav stänger sin facebook, skaffar sig ett 9-17 jobb och lägger ner sin blogg? Ja.. kanske kommer den dagen men där måste jag nog vika mig för min ålder (eller kanske personlighet) och göra det barnsliga uttalandet "hoppas det är långt tills dess!" 

För att ha ett hus och en trädgård idag hade för mig varit totalt omöjligt! Att ständigt vara på vakt, vara min egen chef, ta hand om min kärlek, mina vänner, ibland Noomi, blogga, läsa igenom alla dom ca 60 mailen jag får OM DAGEN och sova ett normalt antal timmar varje natten tar all den tiden som ett hus och en trädgård hade behövt av mig. Och hur skulle jag kunna sluta ,ed alla dessa sakerna? Min egen chef hade jag ju typ tänk vara för alltid för det är ju sjukt gött! Nä... hellre stressad 80-talist än en husägande sådan!

I alla fall just nu...;)

Puss

Mius