Min syrra och jag pratar i telefon ca 1 timme om dagen. Kanske lite sjukt kan man tycka men för mig är detta den bästa terapin som finns. Vi brukar börja med att snabbt avhandla dagens händelser och sen halkar vi in på något helt random ämne vilket alltid är lite intressant!

Här om dagen pratade vi om hur bortskämda vår genaration är. Om man ska göra någon form utav större investering så krävs det inte längre att man sparar, eller att man åtminstone har en sjukt bra anledning till varför man borde skaffa sig denna sak. Ett simpelt "JAG VILL HA" räcker fint.

Så varför är det så? Varför sprade mina föräldrar i en halv evighet innan dom köpte en vidoekamera för att föreviga bilden av deras små barn medan vår generation spring och köper en på avbetalning hos net on net? Tror vi att vårt behov att föreviga livets alla ögonblick är mycket större än vad deras var? Svar: NEJ, så är det nog inte. 

Tjänar vi så extremt mycket bättre idag då så vi har råd att köpa pryl efter pryl? Nä, så är det ju inte heller. Visst tjänar kanske dom flesta helt okej men jag tror alla vet folk i deras närehet (eller kanske till och med en själv) som lever över sina begränsingar. Jag och min syrra kom till exempel på det här med vad man ger sina barn numera. När jag var liten så fick jag dom två årliga Disney-filmerna som släpptes på DVD, men oftast fick jag dom i samband med att jag var hemma och var sjuk så att Disney-filmen på så sätt blev superlyx. I övrigt fick jag leksaker ibalnd helt utan anledning av min mammas moster som inte har några egna barn - sen var det julafton och födelsagar som gällde! 

Mina föräldrar hade det absolut inte dåligt ekonomiskt. Dom hade både två utbildning och fasta jobb, men ändå slängde dom inte grejer på oss i överflöd. Och om jag minns rätt så var det så för dom flesta! Inga av mina kompisar sprang rundor i märkeskläder när dom knappt kunde gå, ingen hade gigantisk studsmatta i trädgården och hade man ett Nintendo (8-bitars) så hade troligtvis man själv eller något äldre syskkon sparat till det eller fått det i julklapp. Men var vi olyckliga? Nä, tvärtom tror jag.

Så hur blev då vi som vi blev? Är detta vår revolt? Köphets-revolten. Njä.. Jag vet inte. Tror bara det är så att möjligheten finns idag och vi vet ju någonstans inom att om det går åt helvete så kommer det någon och räddar oss. Anrtingen någon förälder (för idag har dom ju gott med pengar med tanke på att dom inte kastade bort sina pengar i unga år...) eller helt enkelt staten. A-kassa, sjukskpenning, studiemedel, alfa-kassa - U Name it! 

Det roliga är att det inte bara är oss själva som vi lägger pengar på. Nej nej, på vägen har vi dessutom blivit sjukt givmilda! Så fort man ska träffa små barn så springer man och köper en present, ska man på middag så tar man med sig antingen vin eller svindyr choklad, en i-pod känns som en bra Morsdags-present och på julafton så drunknar barnen nästan i paket-hav. Genomtänkt. För hur mycket lyser det i en liten flickas eller pojkes ögon när dom öppnar sitt 27 paket på julafton? Får vi någon ego-kick av ett slött "tack, då tar jag nästa då.."? Nja...skulle inte tro det..

Well well, sånt här filosoferar jag och min syrra om. Vad tror ni? Håller ni med mig? Har jag fett fel?? Tell moi!

Puss

Mius

   Hur blev dessa små barn prylgalna?? Var det bättre förr? Nä... men det var färre prylar iaf...

Min sambo är störd ibland. Han känner mig för väl. Så väl att han vet exakt hur han ska skrämma mig den lille boven. 

Som nyss. Vi siter här i soffan, helt fredligt, med varsin dator. Helt plötsligt säger han "Maria, jag måste ta upp en sak med dig." Mitt hjärta rusar iväg och tårarna letar sig upp mot ögonen. Vad fan är det nu?? Vad har jag gjort?? Eller kanske ännu värre, vad har HAN gjort???? "Jahaa..." stammar jag fram. "Jo" fortsätter han "har du flyttat min Guns n' roses bok från toan?? För det var fan tråkigt att sitta därinne utan den..." Vid detta laget ler han med hela huvudet eftersom han inser att han återigen lyckats skrämma sin flickvän. Fy fan Rasmus.. du är elak!! Jag såg hela min tillvaro raseras för fasen!

Jaja.. detta talar kanske för vilken sorts tuffa problem han och jag tampas med till vardags ;) Hahaha...

Puss

Mius

Damn u...

Fick precis ett glädjande besked! Så skönt i hjärtat...:)

Idag är det full rulle här hemma.. eller nja, eftermiddagen iaf! Rasmus drar ju imorgon bitti så det är lite fix fix innan dess.

Har inget direkt på hjärtat just nu så jag väljer nog att bar skriva ett kort inlägg just med, med risk för att annars prata om helt oviktiga saker ;)

Puss

Mius