har precis suttit och läst x-antal kända bloggar och konstaterat följande - varför har dessa tjejer så s*tans bråttom?

Dom lever som om dom va 35 när dom i verkliga livet är typ 17. Ta mig inte fel, det är sjukt starkt jobbat av dessa unga tjejer att driva så framgångsrika företag som dom gör och jag fattar att det kan vara svårt att skilja på livet som företagskvinna och 17 årig tjej men för faaasen, ta det lugnt! När jag skriver att dom har bråttom syftar jag på sättet dom lever sina privata liv. Dom köper egna lägenheter, blir sambos, skaffar personlig assistent, hund, tatuerar sig, festar som attan, lever med datorn och mobilen som bästis osv osv... Det är så jeekla lätt att man missar alla dom åren som man faktiskt kan skita lite i vilket och bara vara lite sådär fjortis-dum-i-huvudet. 35 blir man tids nog och jag tror att man kommer tycka att det är ganska segt då att titta tillbaka på sina unga år och inse att man missat allt det där lite halv oseriösa. Det var fan rätt gött att bo hemma hos mamma när man var 17. Stressen över att hinna tvätta, betala räkningar, handla och storstäda är rätt skön att slippa när man har skola, 2000 kompisar och vill ägna flertalet vakna timmar åt att bara ha kul. Och jag är inte säker på att tatueringarna man gör när man är 17 upplevs som lika snygga tio år senare. Tänk ändå hur många år man (förhoppningsvis) ska leva. Är det inte lite läge at sprida ut alla dom här "stora sakerna" i livet på lite fler år? Vad ska man göra sen liksom? Skaffa barn? Gifta sig? Fastna framför bingolotto o leva som pensionär när man är 25? Det är det väl ingen som vill?

Nu låter jag som århundradets moral-tant men det hela handlar bara om att jag känner en hel del folk som har börjat jobba på riktigt vid väldigt ung ålder eller stressat på livet i allmänhet. Idag är dom typ 25 och jag kan säga som så att dom mår inte riktigt hundra och vissa av deras handlingar idag utförs i ren desperation över att deras ungdom försvann outnyttjad.

Måste dock för att göra mig 100% förstådd inflika att jag självklart också gjort jävligt konstiga beslut då och då. I mitt fall kanske det handlar om att jag tog jääävligt väl hand om mina fjortis år och utnyttjade dom kanske lite väl mycket så jag tror alltså INTE att jag är Gud.

Kommentera gärna om ni tycker att jag är ute och cyklar eller om ni faktiskt kans e min poäng.

puss

Mius

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och inte vilken dag som helst utan den första av detta helt nya år. Dagen som SKA spenderas med skräpmat, nostalgi, byxor med resår i midjan och en svag huvudvärk. Traditioner är till för att hållas. En annan sak som hör till är den årliga årssammanf...

Jag borde börja med en ursäkt egentligen, men det enda jag kan skylla på är tid, och med det menar jag bristen på tid. Därav vänder jag på det och använder just detta som dagens inspiration. Tid. Bristen på den, frustrationen kring den, besluten om d...

Jag pratar väldigt sällan om mitt jobb i just detta forum. Egentligen är det högst medvetet då jag mer använt detta som en liten paus från mitt yrke som jag kan ta till när helst jag önskar. Idag tänker jag dock göra ett undantag. Igår blev jag nämli...

Denna helgen har det gått upp för mig att sommaren lider mot sitt slut. Vet om att det kanske är det absolut deppigaste jag skulle kunna komma med just nu. Eller? Igår satt jag och mina tjejer och spånade om framtiden. Om hur vi alla befinner oss...

Detta är så INTE jag, men ibland gör jag undantag och släpper funderandet för en stund. Typ idag. Idag är en sådan extremt lugn dag som till störst del spenderats i sängen med lugn bakgrundsmusik som ända sällskap. Ja, och datorn, det vill säga. Flic...