Jahapp.. årets semester blev Kolmården två dagar. Sjukt mysigt. Delade den med två av dom absolut viktigaste personerna i mitt liv nämligen Rasmus och Noomi.

Satt och funderade innan på hur livet har ändrats efter att jag träffade Rasmus. För 4 månader sen kunde jag aldrig trott att livet skulle bli som det blev. Inte att jag ångrar något men det tål ändå att funderas på.

Mitt liv i Lund såg ut ungefär såhär:

- Jag spenderade alla mina pengar på mig själv.

- Så fort jag skulle festa så åkte jag alltid hem till HBG.

- Jag jobbade inte så mycket.

Nu ser det ut såhär:

- Jag bränner absolut sjukt mycket pengar på mig själv, men intresset för att lägga pengar på syskonbarn/styvbarn har ju definitivt ökat.

- Jag kan festa lika bra i Malmö med Rasmus kompisar som med mina egna i HBG och ofta kan det hela kombineras!

- Jag känner mig jättepeppad att jobba väldigt mycket och är superinspirerad mest hela tiden.

Den här styvmamma-biten då? Jo, det är inte helt lätt men värd allt! Jag har inga egna barn så jag kan omöjligt veta hur stor kärleken till et litet barn kan vara men det är verkligen sjukt hur mycket man kan känna för dom. När man får Noomi att skratta eller hon kommer och lägger sig hos enför att bli kramad - då känner man sig så saaaatans stolt och lycklig!!! Även om hon inte är min så känner man ju ändå ett ansvar för henne när hon är med mig och Rasmus och instinkter som att kolla så att hon inte springer rätt ut i gatan eller ramlar eller nått kommer vare sig man vill eller inte. Sen är det ju självklart skummt det här med var man ska sätta sina gränser. Det är Rasmus jobb att uppfostra Noomi, inte mitt, men samtidigt måste man hitta en del gränser själv så att livet ihop fungerar utan att det ska vara enmansstyre från något håll. Det är en balansgång och ibland känner man sig rätt hjälplös när hon blir tjurig eller ledsen men då är det bara att försöka hitta ett sätt att lösa det hela på. Rasmus blir ibland orolig över att jag ska ta illa upp om Noomi säger något som kan tas fel av mig men jag försöker hela tiden hålla mig lugn. Så länge jag och Rasmus gör ett bra jobb när vi har henne så kommer hon må bra och vara nöjd i slutändan. En 5-åring måste få fundera, trotsa, skrika och gråta ibland. När hon skrattar så kompenserar hon allt det där! Fina lilla Noomi...:)

Imorgon ska jag hämta en annan stjärna! Ebbe bebisen kommer till mig och sen ska vi hänga ihop ända tills på måndag. Min älskling! Blir nog bra!

Dock ska jag börja dagen imorgon med lunch med helle och shopping av födelsedagspresent till min lilla kusin som hunnit bli hela 16 år! Galet.. hon va ju 7 igår...

Älskar mitt liv. Jag har det jävligt bra!

Puss

Mius