det svåraste med att bli vuxen är att lära sig att ta ansvar. eller kanske inte direkt att faktiskt TA ansvar, men att komma på när man SKA ta ansvar. lika svårt är det att veta när man inte BORDE ta ansvar. 

det börjar med att man får ta ansvar för sina leksaker, sen handlar det plötsligt om att ta ansvar för sina betyg, för sina vänner, sina syskon, sitt jobb, sin relation, för barn och främst - sig själv! det är verkligen så otroligt svårt. 

ibland blir ansvaren för många och då vill man inget hellre än att krypa upp i en varm famn och vara totalt ansvarslös. idag är en sådan dag. 

Har jag fått en släng av åldersnoja? I think so! Dom senaste dagarna har det pratats väldigt mycket om ålder i min värld. Mycket har kretsat kring dessa siffror, som i verkliga livet egentligen inte spelar någon roll alls. Men ändå.

Det fanns en tid då man längtade halvt ihjäl sig efter att få bli äldre. Komma in på coola ställen, kunna köpa cigaretter var som helst, kunna köpa en flaska vin när helst man ville, inte bli misstagen för ett barn. Dom dagarna är förbi. Nu har stressen börjat på allvar. Stressen över att göra karriär, skaffa familj men ändå suga ut så mycket som möjligt av "ungdomen", stressen över att nå de målan man satte upp när man var liten och oskyldig.

Helt plötsligt får man arga blickar av 18-åringarna när man kastar sig ut på ett dansgolv med sina vänner. När killar i 17-års åldern sneglar efter en måste man nu tänka "för honom är jag en cougar...". Dom ber ytterst sällan om legitimation när man ska handla ett paket cigg och för några månader sedan fick jag till och med frågan "vad gör du här?" när jag dristade mig att besöka en nattklubb där åldersgränsen var 20 år. VAD HÄNDE??? JAG ÄR JU JÄTTEUNG!!!!

Visst, min ekonomi är väl relativt ordnad, jag är förlovad, har haft körkort så länge att folk får lov att övningsköra med mig, det var relativt längesedan jag flyttade hemifrån, många i min närhet kan numera titulera sig "föräldrar" och dom galna festerna är väl inte riktigt lika frekventa som förr.. Men ändå! Måste man vara vuxen då? Låt oss hoppas att så inte är fallet!

Hoppas ni förstår att jag är ganska ironisk nu.. eller LITE ironisk i alla fall ;) (och lite panikslagen...)

2005....

1994....

The fundamental things apply - As time goes by ;)

På torsdag ska jag plåtas. Det var ett tag sedan! Ska i ärlighetens namn säga att jag inte varit så glad för att bli fotograferad sedan jag förstörde min axel för snart 1½ år sedan. Den vänstra axeln har varit betydligt högre än den högra vilket känts jobbigt när jag stått framför kameran, men efter massor av akupunktur och träning ser den ny mycket bättre ut så nu kör vi! Bilderna ska vara till min personliga portfolio denna gången. Kanske använder jag några inom musiken, om jag tycker att dom passar till det. I övrigt kommer dom hamna i min modellportfolio. Den behöver verkligen uppdateras! Är typ 20 år på dom flesta av dom bilderna och det är ju inte hela sanningen numera...;)

Det fina när man själv bokat en fotografering, där bilderna ska användas för mer eller mindre "privat bruk", är att man helt själv kan utforma vilken stil bilderna ska ha. Det svåra är att komma på vilken stil detta ska vara?! Har lite idétorka. Vill att dom ska vara lite kaxiga, men ändå nakna i sitt uttryck. Visa en sanningsenlig bild av mig, och vara samkfulla. Som tur är kommer jag jobba med en helt underbar fotograf som kan nästan varenda centimeter av min 176 cm långa kropp så jag är i trygga händer. Denna underbara människa har tagit några av mina absoluta favoritbilder på mig genom åren, dessutom är hon en mycket nära vän. Underbara Nela Ikanovic! Eftersom att hon kommer ner från Stockholm kommer hon dessutom sova över här och vi har såååååå mycket snack att ta igen!! Kommer bli helt ljuvligt!! Kan det bli torsdag nu?!!

Men åter till det här med vilken stil vi ska ha på bilderna. Några idéer?? Snälla??!!

Sånt här har vi ägnat oss åt förr om åren...;)

Bara måste avsluta med en bild som Nela tog av mig för typ 100 år sedan när jag var liten och oskyldig ;)

Jag kommer nu begå en synd. Glämta på dörren till det allra heligaste. Till det ni av det motsatta könet inte ska veta. Andas in. Nu gör jag det. Here we go!

Som vanligt kommer detta inlägget ur ett samtal med min själfrände och syster - Klara. (Undrar ni någonsin var alla mina konstiga idéer kommer ifrån så har ni svaret nu. Dom uppkommer ur våra dagliga timmeslånga samtal.) Idag disskuterade vi det kvinnliga spelet. Hur vi agerar för att skapa en illusion kring oss själva. Ja, jag vet att inte män är dumma i huvudet, ni kan genomskåda detta, förstår det. Och ja, när man delat vardagen med en person ett tag så är illusionen puts väck, men till en början är det såhär vi tänker (talar för mig själv och min syrra nu):

1. Vi går inte på toaletten. INGEN kan komma och säga att det är något man jättegärna delar med sig av i början av ett förhållande.

2. Vi bär snygga, matchande och relativt utmanande underkläder. Signalerar att vi bryr oss om även dom kläderna som inte syns och att vi generellt är jävligt fräscha. Dessutom känns det mycket bättre att bära snygga underkläder när man vet att någon ska se dom för första gången.. Liten självfötroende-boost liksom ;) 

3. Vi fixar håret som fan, och oftast har vi det utsläppt. Kvinnligare. Punkt. 

4. Vi utger oss för att äta nyttigt. Troligtvis ett försök att signalera att vi lever ett sunt och hälsosamt liv. Detta är ju, som alla vet, sällan hela sanningen. Vi gillar också godis ;)

5. Vi har alltid parfym och luktar generellt gott dygnet runt. Måste säga att detta troligen är den enda biten av illusionen kring mig själv som fortfarande stämmer. Jag bär alltid parfym. Alltid. 

6. Vi visar oss inte utan smink. Inga små skönhetsfläckar ska synas när någon ska skaffa sig en första bild av en. Man eftersträvar alltid fullkomlig perfektion. 

7. Vi ser till att vårt liv verkar ytterst intressant. Drar bara fram fakta om oss själva som gagnar oss och lämnar resten undangömt. Ja, vi vet att det kommer fram senare, men vi sparar det gärna tills vi är lite tryggare och lite säkrare i vår position. 

8. Mens, orakade ben, svettiga händer och omatchande strumpor försvinner spårlöst ur vår tillvaro när vi försöka bygga en illision om oss själva. Syns det inte - finns det inte. 

9. Våra hem blir plötsligt väldigt välstädade. Antar att det ligger kvar en liten tanke om att det är lite fint att ha ett välskött hem som kvinna. Att det är en sån sak man som tjej ska vara bra på. Lite hemmafru-komplex kanske?

10. Vi ser till att ha snygga naglar. Eller överhuvudtaget snygga händer. Vet faktiskt inte varför? Något förslag där?

Det ska tilläggas att vi gör detta relativt omedvetet. Det bara går av sig själv när man har som mission att skapa ett intresse för sin egen person. Det ska också tilläggas att om man träffar någon och man märker att man INTE bryr sig om vilka underkläder man väljer, INTE städar sitt hem till perfektion, mer än GÄRNA äter skräpmat och behåller avskavt nagellack - då kan man snabbt avläsa på sig själv att man inte är särskilt intresserad! Och efter dessa 10 budord gav jag ju även alla pojkar där ute en chans att avläsa hur intresserad deras dejt är. Sorry, det var inte meningen att avslöja den heliga graalen ;) (OBS! Detta gäller ENBART i början av en relation! Sen blir det charmigt med omaka underkläder och osminkade ansikten! Som ett tecken på trygghet typ.. eller? Är jag kanske lite väl slapp?? ;)

                                                      -----------

Nu till något helt annat! Något INGEN får missa!! Det helt underbara bandet FUTUREPROOF, som jag jobbade med för en tid sen, släppte sin första singel idag! Grattis killar!! Den finns att få fatt i på iTunes, ingen dålig investering kan jag LOVA! Kolla även in deras enormt snygga video till detta mästerverk, bara scrolla ner lite och tryck på PLAY så ska ni bli positivt överraskade :) Sverige - missa inte dessa grabbar! För allt i världen!!

Jag har en utbildning som handlar om att kunna samarbeta, hitta lösningar och på så sätt kunna skapa något fantastiskt. Jobbar inte inom detta område på heltid direkt, men det händer! Ofta jobbar jag då med barn. Barn är fantastiska. Ärligare än vad vuxna någonsin skulle våga vara. Ser världen med hela andra ögon men har också mycket lättare för att hamna i stormiga konflikter. Vi vuxna får då gå i mellan och medla. Tala om att "så kan man inte göra eller säga" och oftar avslutar vi vår föresläsning kring rätt och fel med att säga "säg nu förlåt". 

Förlåt. Världens troligen svåraste ord. Ett litet ord som lägger locket på. Efter förlåt finns inget. När barnet som gjort fel har sagt förlåt ska allt vara bra. Men det är det ju inte? För inte kan väl ordet förlåt radera det som hänt? Nej, det kan det icke. 

Samtidigt, vad ska man annat säga än "förlåt", när man gjort fel? Och vad vill man annat höra när någon har sårat en? Jo, förlåt. Det finns inget annat ord som kan förmedla att man vet att man gjort fel. Inget annat plåster att sätta på såret man orsakat. Dock kommer såret ge ett ärr i vilket fall som, hur innerlig ursäkten än må vara. Allt vi gör sätter spår i personen det drabbar. Och allt vi drabbas av sätter spår i oss.

Det har, på riktigt, tagit mig nästan 24 år att förstå detta. Innan har jag föreställt mig att jag, och alla andra, varit insmetade i någon form av konstig olja som gjort det lätt för alla jobbiga känslor att glida av oss. Att vi kan välja att inte bli påverkade av det vi är med om. Att vi kan skaka av oss det onda. Detta är fel. Vi kan borsta av oss när någon satt krokben för oss så vi ramlat, vi kan resa oss, men vi glömmer inte och skrubbsåren vi fått på knäna kommer ge små, kanske knappt synliga, men trots detta - ärr. Ärren behöver dock inte vara något dåligt! Dom kan berätta vår historia, ibland hjälpa oss att förstå varför vi känner som vi känner, och kanske påminna oss om hur starka vi är som rest oss. Vi kan inte ta bort dom, bara vara försiktiga så att vi inte ramlar igen och slår upp något gammalt sår. 

Jag har lärt mig att gilla mina ärr. Kanske inte alla, men dom flesta i alla fall. Dom påminner mig om att jag inte behöver vara insmetad i olja för att kunna skaka av mig, resa mig och fortsätta min väg. Jag kan det ändå. Jag har fått många förlåt som plåster på såren, och även om det bara varit ord, så har dom skyndat på läkeprocessen avsevärt. Jag har delat ut en del förlåt och jag hoppas att dom har hjälpt. Men även såren som inte fått något plåster, i form av ett förlåt, har sakta men säkert läkt. Så när jag tittar på mina ärr blir jag idag bara varm i hjärtat. Jag behöver inte lägga energi på att försöka glömma, jag har mina ärr som påminnelser, så jag kan välja att lägga min tid på att tänka på något roligare! Och tro mig, det gör jag :)

Jahapp, det var dagens fundering det :)

P:S Jag inser att jag verkar vara en extremt deppig person ibland. Det är jag inte! Jag bara tänker för mycket ;)

Jag DÖR! Av misstag sprang jag precis över webshopen från himlen! Älskar ju, som ni vet eftersom jag tjatar om det, vackra saker och denna hemsida överfylld av, enligt mig, helt underbara saker!! Vill ha allt! ALLT!! Kitsch kan vara Guds gåva till mig ;) Är kär till bristningsgränsen just nu.. 

Och det bästa? Att deras fysiska butik ligger ett stenkast från mitt hem! MÅSTE dit jättesnart! Lär väl snart bli utkastad ur lägenheten av R, med tanke på hur mycket små bedårande prylar jag släpar hem, men jag kan inte hjälpa det! ÄLSKAR det!! 

Dessutom fyller jag ju snart år ;) Hett tips! Blir glad för allt som denna underbara affär säljer :) Den perfekta mixen av kitsch, asien-inspirerat, vackra mönster, humor, barndomsminnen och glitter. Titta och njut! (klicka på bilderna för att göra dom större)

Alla bilder: MissJuniversum.se

              KOM IHÅG!!!! www.missjuniversum.se KOM IHÅG!!!!

Idag gick en trogen vän i graven. Min vackra vän Caroline Lundh lägger ner sin blogg. Det är med stor sorg jag raderar den adressen ur "mina favoriter" på datorns startsida. Men samtigt vet jag hur välbehövt detta var för min vän. Du förtjänar lugnet och vilan detta kommer ge dig gumman. Jävlar vad du har jobbat under de 5 åren som har gått! Njut nu av att vara fri som en fågel! Du kommer vara saknad, men troligtvis möts vi av dina ord snart igen, men då förhoppningsvis i pappers form ;) All kärlek till dig!Jag då? Jo jag sitter i studion och jobbar som om det inte fanns någon morgondag! Men tro mig, det finns det, och min kommer börja 06:30 imorgon bitti så jag borde kanske bege mig hemåt?! Äh, trams, jag är ung - jag klarar allt ;)

Sitter i soffan och kollar på tv. Känns jättekonstigt. Dom senaste 4 dagarna har det varit fullt ös samtidigt som jag haft massor av tid att vara tyst, ta in solen, vila och tänka. Helt underbara dagar, och i vanlig ordning känner jag mig helt tom i huvudet efter sådana perioder. 

Imorgon är det helgdag. Väldigt skönt. D hinner jag aklimatisera mig till vanligt liv igen ;) Ny vecka - nya utmaningar - nya upplevelser - nya möten! Kommer bli bra, jag känner det!

Men först - bildkavalkad över dom senaste dygnen!

Hej Då Malmö - Hej Påskledigt!

Litet barn, stor chokladbit!

8:45 på Långfredagens morgon stod jag och puttade på dessa gungor. 8:45!! 

Dansk födelsedagstårta :)

Liten dansk brorson som fyllde 3 år i helgen! Faster köpte självklart små instrument i födelsedagspresent :)

Jordgubbschampange. Värme. Tysnad. Lugn. Sol.

Detta är vad jag suttit och tittat på i 48 timmar. Finns inget mer rogivande i hela världen!

Insåg precis hur solbränd jag blivit. Dock bara på framsidan av kroppen då denna solbränna kommit till under en tupplur i en solstol. Får fixa lite solbränna på ryggen imorgon.