hade nyss ett mycket givande samtal. ni som käner mig kan ganska lätt lista ut med vem ;) satte igång tanke-hjulet i mitt huvud. dagens fråga lyder därav: är det så, att ju äldre man blir, desto fler falska människor stöter man på vilket i sin tur leder till att man alltid tror det värsta om folk?

kanske låter det som att jag börjar bli riktigt bitter nu men tänk på det ur en objektiv synvinkel. finns det någon i din närhet som du med gott samvete kan kalla Guds bäste barn? Små barn räknas inte. Börjar vi bli så vana vid att folk drar till med en liten vit lögn när sanningen är för smärtsam, så vi reflekterar inte ens över det? Orkar inte bli arga? Ibland är det nog så i alla fall. Jag vet för mycket om folk, vet för många dåliga saker dom gjort, och dåliga saker jag gjort, så jag har lärt mig att utgå ifrån det värsta tänkbara scenariot. Allt som är bättre än det räknar jag som en bonus. Pessimism? Kanske!

Samtidigt är jag den första att skriva under på att "hoppet är det sista som överger oss". Dock tycker jag mig uppleva alldeles för ofta att jag borde gett upp hoppet om folk för länge sedan. Men jag vill inte! Jag vill tro att om jag är ärlig så får jag ärlighet tillbaka. Jag vill tro att man kan lösa allt genom öppna samtal, har ju trots allt fått den tesen bevisad några gånger. Men kanske har dessa bevis endast kommit när samtalen först med någon av de människor som man fortfarande kan klassa som god? 

Man ska inte behöva se sig om hela tiden för att se till att inte få en kniv i ryggen, men dessvärre är det nog inte helt fel att hålla lite koll bakom sig ändå. Och kanske har jag kommit till ett stadie i livet då jag måste börja skala av lite av min naivitet och inte alltid tro gott om folk. Inte alltid lita på alla vackra ord (vilket lär bli mycket svårt med tanke på min kärlek till vackra ord..). Kanske borde man lite oftare sätta ner foten och säga att "nu behandlar du mig som skit" istället för att försvara folk i all oändlighet. Kanske borde folk sätta ner foten för mig ibland, för jag vet att jag kan vara listig som fan. 

Frågan är dock om det hade hjälpt. För det finns så mycket man kan gömma sig bakom om någon försöka riva ens fasad. Man kan alltid bli oåtkomlig, försvinna, försvara och vända saker till sin egen fördel. Eller varför inte spela på det dåliga samvetet eller plocka poäng genom att visa en fin sida av sig själv när man ligger lite risigt till. Vi människor har ju som sagt alltid hoppet, och finns det en chans att vi kan slippa bli besvikna så tar vi garanterat den. Det är ju nämligen så mycket lättare att vara vän än ovän. Så mycket skönare. Så mycket vackrare. Men kanske inte det mest ärliga och sanna alltid. 

Eller, som sagt, är det bara jag som för stunden tappat lite tro på mänskligheten? Är det så då lär jag väl återfå den. Det kommer säkert räcka med en liten glimt av en fin insida eller något litet förtroende att förvalta. Jag är inte svår att omvända. 

Jag flyttade ifrån min hemstad första gången när jag var 19 år. När jag var 20½ flyttade jag tillbaka efter ett kraschat förhållande, men sen stack jag igen när jag var 21 år. Hade enormt blandade känslor när jag flyttade ifrån Helsingborg, som jag kommer ifrån. Men det visade sig vara ett smart drag och något jag aldrig ångrat, för här i Malmö fanns något och någon som inte fanns där. 

Dock finns det dagar då det suger att bo långt ifrån sina närmsta. Att inte kunna dyka in hos en barndoms vän, eller möta upp syrran på stan när som. Att allt sånt måste planeras, kosta en massa pengar och överhuvudtaget styras upp ordentligt. Ta mig inte fel, jag har jättefina vänner här men ibland saknar jag alla dem jag växt upp med. Eller alla dom som bor ännu längre bort numera, i andra städer eller till och med i andra länder. 

Till alla er som vet att ni är speciella för mig och som jag dessvärre inte kan träffa precis just när jag vill, till er som jag saknar ibland och som jag tänker på ofta - Önskar att ni vore här, eller att jag var hos er lite oftare! Men jag har er i hjärtat hela tiden, hoppas ni vet det!

Vilken härligt oplanerad vecka! Bara till att fylla på efter hand.. Har inte hänt på länge! FINT! Hinner förhoppningsvis få sjukt mycket gjort denna veckan... Eller?

händelserik helg. I går var det som sagt middag hos steffi. Ytterst trevligt! Helle hade sina hundar med sig. Är överimponerad av folk som har hund! Att man orkar med allt vad det innebär! Dom är ju sjukt söta men jag känner mig själv och vet att jag inte hade orkat ta mig upp varenda morgon för att gå ut med dom. Credd till dig min fina och ansvarsfulla Helen ;)

Min vackra flicka med hennes ena bebis - Daisy!

Steffi har för övrigt ett så galet vackert hem. Sååå mysigt och varmt trots att typ allt är vitt ;) 

  Detta satt jag och titta på igår ;)

Bar för övrigt shorts för första gången i år igår :) SSnaaart kommer sommaren.. snart snart snart!! Jag längtar sönder mig...

Idag har det varit underbart väder! Har njutit hela dagen! Förmiddagen spenderades med prat om framtidsplaner, relationer och gamla minnen tillsammans med min vackra Caroline! 

För första gången i år kunde vi ta med kaffet ut och sitta i solen :) Såååå härligt!!

Ser ni?? Kortärmat!!! Hur ljuvligt??

Resten av dagen spenderades med underbara Johanna och tre små änglar. Hängde med till Johannas kyrka - United! SÅ HÄFTIGT!!! Första 10 minuterna satt jag bara och undrade om jag hade hamnat på en rockkonsert eller i en kyrka!? Så härliga människor och så mycket bra musik! JÄTTEKUL!! Är kanske inte den som springer i kyrkan så flitigt men vare sig man är troende eller inte borde man besöka United bara för att få känna på stämningen och kärleken som man får! Helt underbart! Var så uppfylld av vackra tankar när jag kom hem och nyttiga funderingar om vad som verkligen spelar roll i världen. Fick dessutom njuta av en Timbuktukonsert! Inte helt fel!!

 Såhär ser det ut i Uniteds kyrka. Coolt? JA!! Intressant tanke förresten.. "Small is the new Big" ;) 

Hur har er helg varit??

har spenderat en underbar kväll med två underbara människor - Helen och Steffi. Middag i Steffis extremt vackra lägenhet (verkligen, där är sjukt fint!!) och tillhörande vin :) Kan man ha det bättre? Svar - Nej! Tänk att jag har spenderat snart 15 år av mitt liv med dessa damer! Dom har, på riktigt, sett mig i alla stadier av livet. Vi har snackat, skrattat, gråtit, tramsat, festat och allt annat man kan göra ihop. Detta är personer som känner en på riktigt. Som man inte kan dölja saker för. Älskar det. Och älskar dom, såklart! 

Imorgon kommer bli ännu en underbar dag har jag en känsla av. Först fixa lite träningsredskap med Mamma. SKA ha min drömkropp inom 2 månader. SKA!!! Sen hem och fika med sötaste Caroline A. Har såååå mycket att uppdatera varandra på, som vanligt ;) Efter det blir det dejt med Johanna och Livia. Ska bli så kul!! Och faktiskt ett litet besök hos Gud också :) Bra för kropp och själ, sägs det! Låter som en söndag heeeelt i min smak! Ser redan nu fram emot det :)

Hittade förresten massor av gamla noter när vi städade källaren. Känner att jag ska viga en stund åt dom snarast. Håller helt på att tappa det jag kan om musikteori - INTE bra! Behöver plugga lite.. Sen har jag även en textidé som jag inte kan få ur huvudet. Måste nog komponera något av den...;)

Puss

Bild&MakeUp: MirreMroxx mroxx.se  

Vaggvisa efterlyses just nu.. Kan inte komma till ro för att somna..

Har en hemmakväll. Skönt. Dock har jag hållt ett sånt jävla tempo dom senaste dagarna att det känns helt konstigt att bara sitta ner och inte göra något. Idag har vi fixat vår källare. Så jävla välbehövligt!! Så nu kan jag med gott samvete köpa nya saker eftersom jag vet att vi har plats till dom ;)

Jag är nog en person som inte riktigt kan det där med att sitta still. Vill alltid ha någon form av projekt på gång annars känner jag mig inte behövd och tillfredställd. Blir nästan lite ledsen av att bara sitta still. Inte helt ok. Men det är hela sanningen. Blir lite låg av att inte göra något. Jaja, jag får väl se till att fylla min morgondag istället och försöka njuta av tystnaden och lugnet nu. Det är bara så sjukt svårt att varva ner när man haft människor runt sig hela veckan, pratat konstant och haft att göra hela tiden. Sen är det bara tyst och med tystnaden kommer ensamheten och lite panik över det. Humm..

Hittade förresten gamla bilder i källaren som ni kan få ta del av ;) En del av min ungdom ;) Håll till godo!

  Maria 9 år med min första katt - Yazz! Har haft ett gäng katten under åren.. Jag vet, cat lady varning ;)

På min mammas bröllopsdag efter regnskuren från helvetet. 15 år gammal :)

  En blöt kväll när jag var 16 år och mörkhårig :) Helen t.v Sanna t.h

Jag och mina bröder. Tonårs-sura :) Jag är väl typ 13 år här.. Vilket betyder att Jacob är 18 år och Jonas 20 år:)

Liten och oförstörd med tre underbara damer som jag växte upp med :) 11 år gammal är jag här!

Förresten - är det någon som vet när det ska sluta blåsa orkanvinar i Malmö? Är så sjukt trött på det nu!!!! Ge mig värme!!!!!!!!!!!!

Idag känns det som jag har pratat i princip hela dagen men fan inte sagt ett vettigt ord! Eller, det har jag kanske, men inget riktigt bra och genomtänkt. Har haft en fin dag men har sprungit mellan saker hela dagen. Få iväg litet trött barn till skolan, upp till HBG på möte, ner till Malmö för PT-pass, in på Musik Börsen, hämta i skolan, lasta in grejer i hemmet, sortera skåp, nya blommor på balkongen, äta familjemiddag, ut på IKEA för att få fatt i hylla som tydligen inte finns länge (!!), hem igen, lägga barn, sortera fler skåp, leta efter hylla på nätet, bli arg över att hylla inte finns.. osv osv.. Än är dagen inte slut! När man springer rundor så får jag känslan av att jag inte säger något vettigt alls. Bara flackar mellan olika samtalsämnen. 

Imorgon blir det lite mer fokus på en och samma sak hela dagen. Nämligen vår källare. Efter 2 år av total katastrof ska där nu bli ordning. Jag har kallat in experthjälp så nu jävlar! Kanske kommer jag hitta mina vinterskor utan bekymmer nästa år...?? Man kan ju alltid hoppas!

Vi får lyssna på en vettig sång nu istället. Som säger betydligt mer än vad jag gjort idag ;)