Fy fan för influensa! Fy faaan!!! Önskar inte detta för min värsta ovän ens! Hela mitt huvud är fyllt med snor, mina ögon rinner, jag håller på att hosta upp mina inälvor ((typ) och tempen står stadigt på 40 grader. Skönt? Nej. 

Det är ju sol! Jag vill ju ut! Kanske få lite färg i ansiktet, sitta på någon mysig uteservering och titta på folk. Få ha solglasögon på mig. I och för sig.. solglasögon hade nog varit en bra idé idag för att dölja dom blå-lila ringarna under mina ögon. 

Jag lever på kiwi idag. Tror att det är det mest c-vitaminberikare vi har hemma. Dock är jag allergisk mot kiwi så jag har utslag runt hela munnen nu. Skitsamma. Det är ju inte direkt så att jag är superfräsch i övrigt. Lite utslag är inte det värsta idag. 

Kroppen är en märklig sak. När man har fullt upp så sparar den in på sjukdommar men sen så fort man tar det lugn kommer dom. Ganska bra dock, men ändå - såå trist! Aja, bättre nu än förra veckan i alla fall!

puss

nu är jag ensam. igen. ska vara ensam hela veckan. äta själv. sova själv. vakna själv. prata med mig själv? Jag har mixade känslor inför det. Att vara ensam kan vara bra. Kreativt. Bara tänka på mig. Vad jag vill göra. Vad jag vill äta. När jag vill vakna. Samtidigt är det ju såklart jättetråkigt. För när jag har ritat natten lång, pratat i telefon i 3 timmar, gått upp klockan 10 tre dagar i rad, städat tills hemmet skiner så är jag mer än nöjd. Då vill jag inte vara ensam längre. Då har alla mina vänner tröttnat på att jag ringer dygnet runt och då är troligtvis det röda vinet slut här hemma. 

Ikväll är det jag, ett glas rött vin, skype och min telefon. Hemmet är rent. Jag är nästan frisk och alla mail är lästa. Underhåll mig gärna.

Puss

Vaknade utan feber! Sååå skönt!! Sånt måste ju firas, tänkte jag, och vad gör man då? Jo man gör alla tråkiga saker samtidigt - diskar, tvättar fönsterna, ringer och avbokar tandläkartider, ringer ett försäkringsbolag, byter alla handdukar osv. Bara för att fira att man kan. Att man orkar. Skitbra. 

Klockan är alltså 9.25 och jag har redan gjort så mycket att jag har rätt att hamna här. Rätt till 30 minuters egentid med min lilla rosa bästis. Bra jobbat Maria! 

Kom att tänka på en sak när jag kollade igenom bilder i arkivet. Ju äldre jag blir desstomer framhävs mina (sådääääär smickrande) säl-drag. Tänk er en säl. Stora lite utåtstående och halvledsna ögon, strömlinje formad i ansiktet, lite märklig mun, öronen klistrade in vid huvudet, ljusgrå i ansiktet. Det är ju jag! Men detta fenomen har uppdagats mer på sistone har jag märkt...

2003. 16 år.. redan här lite sälig men något mer solbränd iaf...

2004. relativt o-sälig. Kanske har att göra med håret..

2006. Sälögon, ingen tvekan..

2007/8 ? Farlig säl...Solbränd säl. Men inte så mycket sälögon på just denna bilden. 

   2008, efter en visning. Sminket döljer sälögonen något...

   2009. Inga sälögon, ingen sälmun. Helt o-sälig.

2009. Sommarsäl? Nä, i profil tonas säldelen ner..

2009/2010 Gaaaalet sälig igen. Nu börjar även munnen se ut som om den vill äta små små fiskar...

2009. Allvarligt?! Hur mycket säl får man bli??

2010. Tunnare, säligare. 

2010. Verkligen super-säl. Nu börjar det bli sjukt tydligt att jag egentligen hör hemma i en bassäng på Zoo.

2011. As säl as it gets??

Förbereder på att jag om 5 år har flyttat ner i vattnet och det enda sättet ni kan kommunicera med mig är genom att vissla i en visselpipa. Mitt svar kommer vara att klappa, altenativt studsa en boll på nosen. Men bara om ni mutar mig med sill. 

Hur känns det?

Puss

För att förtydliga - jag behöver faktiskt detta!! Jag lovar! Kanske inte som barnen i Somalia behöver mat och vaccin, men ändå!

Min nuvarande soffa är på tok för liten och på tok för grå så jag behöver verkligen en 3 meter lång, svart soffa med divan..

Mina converse ramlar snart i bitar så ett par nya (med Union Jack på..) hade varit perfekt! 

Fendi brillorna behövs verkligen nu när det börjar gå mot ljusare tider och det är ju den perfekta mixen med plast på sidorna och pilot fram. 

Skinnbyxorna hade garanterat gjort mig 10 ggr mer attraktiv så det är ju egentligen en present till alla i min omgivning..

Jackan är ju sjukt viktig nu när man snart kan kasta in dunjackan i garderoben. Återigen, alla i min omgivning hade gillat den - lovar!

Telefonen behöver jag verkligen då jag är så trött på att leva utan appar nu så jag snart lägger min nuvarande telefon i diskmaskinen...

Väskan har jag drömt om länge.. Perfektion när den är som bäst! Och man ska stödja bra hantverk har jag fått lära mig!

T-shirten kanske det inte finns ett jääääättebehov av, men något kul ska man ju ha.

Bilen är jag värd. Rakt av. Jag har fan aldrig krockat! Det borde belönas med en flashig cab...

Bara en liten förklaring, återigen - iget krav!

Puss 

idag är jag sjuk. gnälligt sjuk. tyck-synd-om-mig-sjuk. feber. varför?? Men vad gör man då?? Jo, man förlitar sig helt och håller på den vackra vännen - Google. Så efter en dejt med Google har jag ju självklart hittat massa saker som jag skulle kunna döda för. Eller kanske inte döda.. jo, något litet kryp hade jag nog kunnat döda för detta.. 

Bara lite smått och gott, inget krav alls tomten, men väldigt uppskattat. Om du vill, alltså. Bara en tanke..

   Bilder: SonyEricsson.se, Jofama.se, Byzan.org, Alexanderwang.com, Fendi.com, Converse.com, ikea.se, Nelly.se, shirtstore.se

Om du vill alltså...

vilken underbar vecka jag har haft! Fick den stora äran att dyka in och vara med på ett writers camp med massa storheter som jag bara kunnat drömma om att jobba med!! Helt galet och sååå underbart! 

Dock är det lite antiklimax idag när man tittar sig omkring och bara "jaha.. så nu ska det visst vara vardag?? va??"

mitt hem ser ut som "kom hjälp mig och dö" så jag lär väl behöva ta tag i det.. jag själv ser för övrigt inte mycket bättre ut så dagens plan borde nog vara att städa och sen ta ett långt bad. borde fixa min utväxt, städa min bil och läsa igenom min mailbox också.. men det finns ju en dag imorgon också ;) 

herregud vad mitt liv är annorlunda idag än för typ ett år sedan. och jag gillar ju dagens liv betydligt bättre vill jag lova. dock borde jag nog egentligen hitta någon form av mix mellan de två liven. märker att jag tenderar att bli äckligt ansvarslös ibland. men men, man lever bara en gång. 

puss.

förlåt. ett litet futtigt ord men det ända jag kan säga nu. ormen i gräset kom för nära. jag blev allsmäktig, men bara för en liten stund. sen återkom verkligheten och den allsmäktiga maria störtades. men tack för att du är kvar. tack för vad du lär mig. tack för att du ger mig tid. jag gör vad jag kan.

förlåt. 

I min värld finns det något som kallas P F G S. Det str för POST FET GIG SYNDROM. Alltså känslan man upplever när man gjort något helt underbart, typ ett fett gig, och det sen bara är över. Tomheten, saknaden, sorgen. Idag är en klassisk P F G S-dag. 

Imorgon ska jag återgå till verkligheten. Rasmus åker tillbaka till Köpenhamn, dagarna i studion är över för denna gången och jag ska vara den strukturerade människan jag egentligen är, igen. Jag vill inte. Hela min kropp skriker "snäääääälla låt mig vara kvar i detta, bara lite till. Snälla snälla snälla" Men det går inte och jag är mer än medveten om det. 

Jag springer ut och in på toa och gråter idag. Dock är det fina tårar som rullar ner för mina kinder. Tårar av tacksamhet för den helt underbara månaden jag nyss haft. Bara en gnutta sorg men ännu mer hopp om att få uppleva detta igen. Skratta såhär mycket igen. Min borderline-personlighet behöver dessa topparna. 

Ikväll ska jag gå in i studion och spela in en låt som kommer göra fruktansvärt ont att sjunga. Men jag ska njuta av vartenda ord och vara så tacksam för att jag har fått skriva dom. För att jag kom ut på andra sidan och för att jag inte måste gå tillbaka om jag inte vill. Det blir lite som ett avslut och jag behöver det. Släppa detta, men ändå ha det sparat som ett minne av en jobbig tid som jag klarade av. Man är verkligen kapabel till så otroligt mycket mer än man tror. Blir smärtsamt påmind om det ibland.

På fredag kommer nog P F G S ha släppt mig ur sina klor och då är jag tillbaka med full kraft. Tills dess kanske min inspiration tryter, eller så gör den tvärtom. Det är det där borderline-tänket som får avgöra...

Men tack för denna tiden. Jag sparar den i mitt hjärta.