Ibland kan man titta sig i spegeln och inse att man inte har samma kropp som när man var 14. Vågen pekar på ty runt 60 kg och jeansen kräver strl 28. För mig som alltid varit "lång o smal" så känns sånt lite skummt. Hade velat vara mer vältränad men å andra sidan så funkar min kropp rätt bra och jag är fortfarande väldigt smidig i musklerna så jag ska inte klaga.

Att man inte ska klaga får man verkligen skrivet på näsan när man slår på tv3 och "Du är vad du äter" spelas upp. En tjej på 21 år (ett år YNGRE!!! än mig) vägde 175 (!!!!) kilo!!!! Sitter och kollar på det nu och tycker så jäääävla synd om henne!!! Sen undrar jag i mitt stilla sinne : Om man bara är 21 år - har man inte kvar rätt mycket kontakt med sina föräldrar då?? Och varför i helvete har inte hennes föräldrar satt ner foten?? Det är ju inte så att man är normalviktig fram till man e 18 och sen flyttar man hemifrån och lägger på sig 100 kilo. Nä, jag tror det finns föräldrar i de familjen som har lite svårt att säga nej och som använt mat som tröst. FARLIGT! Hade det varit mitt barn hade jag skämts ögonen ur mig och känt mig så jävla dålig som inte lyckats hjälpa mitt eget barn! Stackars tjej! Starkars henne som måste börja sitt vuxna liv med att ta sig över detta enorma hinder!!

Dagens moralpredikan ;)

puss

Mius

nä... vad tycks?

haaahhaaahaa!!! Jo jag vet vad vattentornet kallas Lina.. är bara lite politiskt korrekt i bloggen och skriver därav inte ut så grova ord hahaha ;)

Jag är sveriges sämsta bloggare. nu vet ni det. alltså behöver ni inte förvänta er nått av mig ;)

Idag har jag blivit plåtad :) Visar upp några foton strax.. först vill jag bara säga godnatt till er alla :)

Puss

Mius