jahapp, vi tog oss fanimej i kragen och gick och simmade. sjukt stolt! kommer ha vansinnig träningsverk imorgon men det var det värt! träffade dessutom på min gamla högstadielärare, roger jönsson! trevligt, och definitivt den naknaste stunden nånsin i hans sällskap ;)

sånt kan jag sakna som fan när jag är i malmö. att springa på folk som jag känner. att ha koll på saker som att "i den skolan gick hon den tjejen med sjukt lågt skurna byxor, u know", att veta var det finns parkeringar. men nä, främst att att känna igen folk. i malmö känns det som att jag verkligen har noll historia. om jag hade ramlat mitt i stan hade jag inte ens kunnat orientera mig till sjukhuset. vet inte vilket håll det ligger åt och vet definitivt inte vilken buss man tar dit. hela mitt malmöliv måste jag därför titt som tätt hänga upp på taxiservicen (som iofs är sjukt bra då dom har fast pris, najs!)

 fan vad jag låter gnällig, låt mig förtydliga, jag hatar inte malmö! men tänk er själva, tänk på staden ni bor i (om ni trivs där...). är det inte gött att ha koll på att "om dm har stängt av den vanliga vägen så har jag koll på en genväg som funkar rätt fint också", eller "bussen kostar 16 spänn att ta", eller "denna gatan bör man INTE gå på själv efter mörkrets inräde" eller "äh kolla! här gick jag fan på dagis!". Är det bara jag som är kär i min hemstad på det viset så att jag uppskattar alla dessa citat? Tror jag har vatt ifrån hbg för många dagar i sträck nu. Denna sortens tankar brukar dyka upp då..

Det är lite det som är grejen också, jag uppskattar verkligen att byta ut hbg då och då, gärna ofta, för jag hade klättrat på väggarna om jag spenderade varje minut och sekund i denna stad. Nä, jobb och liknande får gärna ligga i en annan stad, bara jag får komma hem sen igen förr eller senare. Det känns alltid så jävla lyxigt när man är i hbg att kunna dra förbi mamma, syrran eller nån annan familjemedlem. eller att bara kunna dra till helen och sitta på hennes balkong med en marlborou (stavas det så) silver och snacka skit. eller dra förbi steffis jobb och drömma om kläder jag INTE har råd med. vardagslyx, och ett sätt att koppla bort all jobbstress som jag ofta drabbas av. dessutom rätt inspirerande måste jag säga!

nä.. nu ska jag sluta gnälla och istället njuta av min mammas mysiga hus i fiiina helsingborg.

puss alles

mius

hade möte med lina imorse. hon är fan fantastisk att vara runt. sprider så sjukt mycket posiiv energi! dessutom är hon jävligt bra att prata med, intressant liksom. bra att börja dagen med att träffa henne :)

hanmnade dock i årets trafikkaos!! 44 (jävla) minuter för att ta sig till stan från rasmus hem. i vanliga fall tar detta 4 minuter typ... hade sånn panik i kroppen när jag slutligen parkerade bilen!! kunde börjat gråta.. men lät bli :)

nu ska jag snart hoppa i ett JÄVLIGT skönt joggingställ och STOR jacka, dra upp till hbg för att träffa helen och dra o simma tror jag. ska bli sjukt skönt att sträcka ut sig i vattnet. vansinnigt längesen jag gjorde det! hade också kunnat tänka mig att fördriva dagen med att mysa med min vackre pojkvän men det ska jag göra imorgonkväll så vi sparar det. ska dra hem till mamma o mysa ikväll istället :) har inte träffat henne på ett tag nu..

måste även sätta mig och boka min resa till herning imorgon. åker på onsdag och kommer hem på söndag. måste börja kolla så att alla kläder jag vill ha på mig är packade. sugen på att aknske införskaffa nån tjusig klänning innan men vi får se... har en del på lager ;)

puss nu alles, hörs sen!

Mius

Läste precis Katrins, f.d Schulman numera zumzeimyskcke somethings, blogg. Hon är fan ganska sorglig. När man 31 år gammal lägger in ett inlägg på sin blogg om att "nu börjar alkoholen kännas. mycket bra" så får jag diverse mardrömmar. fy fan att hamna där. va 31 bast och uppleva att en fylla är något att sträva efter och att sedan rapportera om. när jag var 15 år kunde jag skicka ovannämnda citat till en kompis när jag satt på någon lekplats och drack polsk vodka. men inte nu. jag lovar, hade jag skrivit så på min blogg hade nog mina nära och kära funderat allvarligt på om jag behövde hjälp i mitt liv. nä sorgligt det är vad det är. hon kommer ju bli sånn "cat-lady", ni vet en sånn som bara lever för sina katter och testamenterar allt till dom en vacker dag. ack ack.

carolina gynning kan också ha lite skumma åsikter men å andra sidan har hon ju åtminstone lite kött på benen i form utav en grym karriär, ett utseende som man skulle kunna dö för och (detta vet jag tack vare lite inside info) en jävligt trevlig familj. har man allt det när man är 30 kan man ju va ganska nöjd. jag menar, att ha barn, man och hus är ju absolut inte något som alla strävar efter och kanske inte något som alla BORDE sträva efter heller för den delen. Men katrin.. va fan har hon gjort? varit gift men en j*vligt ful kille med idiotiska åsikter, haft "Idol-eftersnack", varit med i "Du är vad du äter" och gjort ett tappert försök att shoppa på sig lite lyxkläder och extentions i hop om att se ut som t.ex Gynning. Sorry katrin, du nådde inte hela vägen fram, men som man brukar säga "var och en får ju göra så gott den kan".

Natti!