Jag kanske tjatar hål i huvudet på er nu. Förlåt på förhand, men jag kan inte låta bli. Det finns ett kryss uppe i högra hörnet (pc) alternativt vänstra (mac) om det blir för mycket. Känn er fria att använda det.

Dagens funderingar handlar om ånger. Ångrar ni saker? Jag ångrar aldrig saker jag har gjort, litar för mycket på mitt eget omdöme för att göra det, däremot kan jag ångra saker jag INTE gjort. Eller saker jag inte sagt, frågor jag inte ställt, berättelser jag missat, platser jag inte sett, information jag hade mått bra av att få, fötter jag inte ställt ner och upplevelser jag missat. Detta scenario är relativt frekvent och grundrar sig mer än ofta i ren och skär feghet från min sida. Det är lättare att spela med säkra kort, man vet vad man har men inte vad man får osv.. Ganska värdelöst när man tänker på det. Dessutom kan detta beteende skapa en ganska stark frustration och måla in en i rätt snäva hörn.

Att jag är mästare på att överanalysera allt jag är med om kan inte ha gått dig förbi ( i alla fall inte om du frotterat dig i detta forum mer än en gång). Detta kan gå till överdrift, det är jag den första att skriva under på. Ibland borde jag bara kasta mig ut, för när jag väl gör det så brukar det gå ganska bra! Jag glömmer det ibland. Glömmer min pappas lilla ordspråk "vad är det värsta som kan hända, skjuter dom dig? För om dom inte gör det så är det nog inte så farligt." Sant, ack så sant! Undrar om jag inte klarat mig bättre ibland om jag inte fegat så mycket? Om jag bara hade vågat fråga? Eller kanske bara vågat göra? Inte varit så satans pessimistisk och tvärsäker på att allt skulle gå åt helvete. Kanske hade jag blivit lite lättre att förstå sig på om jag var lite rakare? Inte lindade in det jag kände i mjuk bomull? Bomull som i slutändan löstes upp och bildade ett mycket diffust och svårförståligt moln som absolut ingen levande själ kan se igenom, inte klart i alla fall. Kolla, nu gör jag det igen! Pratar i gåtor! Vad är detta?

Klarspråk. Det är nog det enda som funkar. För vare sig sanningen är uttalad eller inte så finns den ju där, om än bara som en mycket diffus känsla. Som ett litet skoskav liksom. Går att förbise, men är egentligen en mycket tydlig indikation på att skorna inte passar. Ärlighet. Klarhet. Tydlighet. Påminn mig om detta. Dra det ur mig. Ibland är det inte så lätt som man skulle vilja att det var..

x