Jag har nog lite av en 25-års kris. Skratta gärna, jag ger er det, vet att det låter galet banalt men det är i alla fall sant. Brukar skämta om att "nu ska man ju vara vuxen" och varenda gång jag uttalar ordet "vuxen" så får jag en klump i halsen. Vad fan är det? Vaddå vuxen?

Kommer ni ihåg när man var liten, säg 10 år gammal, och tänkte att "dom som går i 9:an, dom är ju vuxna". Sen stod man där själv, 15 år gammal, och insåg att man var så långt ifrån vuxen som man kunde komma (även om man gjorde allt för att verka vuxen..). Sen tänkte man att "när jag tagkit studenten, DÅ är jag vuxen!". Fel igen. Yr, det var nog det jag var när jag tagit studenten. Sen flyttade i alla fall jag markören till att "när jag är 25, då ska jag ha lite koll i alla fall" och nu är vi snart här. Har jag koll? Nej... 

Jag har haft denna bloggen sedan 2007. Snabb matte - 5 år! Det vettigaste med beslutet att skaffa den var nog att jag kan gå tillbaka och se hur mitt liv har förändrats under dom här 5 åren. Det har varit en liten bergochdalbana som lett mig dit jag är idag. En sväng i Lund, tillbaks till Helsingborg, sen Malmö, högskolestudier, kärlekar, jobb, 1000 projekt, beslut, uppbrott, göra om och göra rätt. Men vuxen? Blev jag det på kuppen? Nej...

Egentligen är det nog siffran 25 som sådan som skrämmer mig. Det känns liksom som att besluten jag tar nu borde vara mer genomtänkta än dom jag tog som 20-åring. Är det så? kan inte någon gammal vis människa komma in nu och säga "Nej, bara lev!" Som att jag borde ha så mycket koll att jag inte går i samma fällor som jag gått i förrut. Risken att jag gör det känns överhängande på alla vis. Är rätt bra på att gå i fällor, eller att göra fel, om man så vill.

Sen kan man ju undra om det någonsin kommer en dag då man sätter sig ner och tänker "oj, vad vuxen jag är!" Innerst inne hoppas jag nog att det aldrig gör det. Att jag för evigt känner mig som 14 inombords och ser världen med dom pigga och nyfikna ögonen. Men vem vet. 

Drabbades förresten av brutal hemlängtan igår. Bor i och för sig bara 45 minuter från min hemstad, men ibland är det oceaner i mellan, speciellt när jag jobbar konstiga tider. Hemlängtan är inte vanligt förekommande i min värld. Snarare är längtan att resa eller bara byta miljö betydligt mer frekvent, men igår ville jag bara hem. Hem till gamla godingar som vetat vem man är förevigt. Tror det har att göra med att jag befinner mig i så mycket nytt just nu när det gäller jobb och då blir det så påtagligt att man mitt i den cirkusen ibland behöver komma tillbaka och landa i det som är tryggt och lugnt. För att hämta energi liksom och fylla på ork. Nästa vecka ska jag åka hem och krama dom som betyder massor för mig, men först jobb i kvadrat. 

Firar detta med lite före och efter bilder...

Liten och oförstörd...

Tonåring och söt...

"Vuxen"..

YEAH RIGHT!!!