2012. Okej. 

Jag har inte gjort något vettigt på snart en vecka. Haft ett möte, fixat mitt bredband, tagit en snabb promenad, pratat i telefon, sett många (läs:övermånga) filmer, shoppat och varit överjävligt förkyld. För exakt en vecka sedan var jag precis på väg att hoppa i duschen för att göra mig fin inför galnaste nyårsfirandet. Kan man spola tillbaka tiden? Nej. Fan också. 

PFGS, jag har nämnt det förut va? Känslan man får efter att ha varit med om något riktigt roligt. Tomheten som infinner sig och den enorma saknaden. Samtidigt rädslan för att man aldrig ska få ha så roligt igen. Jag vet att det går över men shit vad det suger just nu! Vill ju bara tillbaks! 

Tror att denna känslan kommer hålla i sig till nästa helg ungefär. Då ska jag göra något fruktansvärt kul! Alltså, nästan övermänskligt roligt! Kan man spola fram tiden? Nej. Inte det heller, nä. 

Ljusglimten i livet just nu heter Helen. Ljuvliga Helen. Människan som man alltid kan ringa och vara bitter hos. Som fattar precis vad man menar när man enbart kan frambringa ett "åhhh!!!! fan då!!" Behövs inte fler ord, hon vet vad det handlar om. Dagens samtal med denna underbara person handlade om ärlighet, eller kanske bristen på den. Jag är extremt mycket för ärlighet. Kan bli överärlig ibland, vilket är ett extremt jobbigt drag hos mig. Änu värre är det nästan att jag bara utgår från att alla andra alltid är ärliga. Det är dom inte. Det har jag fått reda på den hårda vägen, mer än en gång. Kan inte hjälpa det dock, om någon säger något till mig så tror jag den - kalla mig naiv! Fattar liksom inte varför man skulle utge sig för att tycka/känna något om det inte var så egentligen?! Själv kan jag vara rätt dålig på att få ur mig vad jag känner i stunden, behöver liksom alltid lite betänketid för annars blir det just sådär överärligt, och då också ganska hårt, men har jag sagt något - då menar jag det. Det där med att inte få ur sig saker i tid kan i och för sig vara en jäkla förbannelse ibland. Vet inte varför jag gör så! Blir liksom så överväldigad ibland om någon säger något till mig så jag måste smälta och analysera den andre personens ord innan jag vet vad jag ska svara. Ibland är det dock försent då.. 

Ikväll blir det bar-dejt med mina flickor. Är fortfarande brutalt förkyld men behöver komma ut, vara bland människor. Har inte varit ute bland folk, på riktigt, på hela veckan. 2 glas vin, tjejsnack, skratt - hoppas det höjer mitt något (för dagen) låga humör. 

                            "Words don't ever seem to come out right, but I still mean them, why is that?

                                  It hurts my pride to tell you how I feel, but I still need to, why is that?"