Skulle kunna tatuera in ovanstående fras på ett högst synligt ställe på kroppen, förslagsvis pannan, för OJ vad det är sant! Just dessa ord, i denna kombination, är titeln på en sång jag hade nöjet att sjunga tillsammans med ett ljuvligt brittiskt band och ända sedan dess har dessa ord förföljt mig. Vad vore livet utan musik? 

Ni måste stött på känslorna jag snart kommer beskriva. Varit kära och tyckt att varenda kärlekssång stämt in på det ni känt. Som om någon tagit just era känslor och skrivit en sång om dessa. Eller har ni gråtit så mycket att ni trott att ni ska tappa andan och sedan blivit tröstad av att ni hört en låt som beskriver EXAKT det ni går igenom? Visst känner man sig mindre ensam i just den stunden? Som att man blir lite lugnare av att veta att någon annan gått igenom samma sak. Kommer ni ihåg sångerna ni dansade tryckare till på lågstadiet? Eller kanske någon uptempo version av en gammal klassiker som förgyllde er första utlandssemester på egen hand? Visst finns det låtar som tar en tillbaka i tiden, låtar man inte kan höra utan att tänka på någon speciell, visor ens mamma brukade nynna på, låtar som får en av slappna av och musik som kickar igång en på gymmet.

Visst, jag jobbar med musik, så kanske är jag extrem, men jag tror alla har åtminstone EN låt som är speciell för dom. Detta lilla inlägg tänkte jag ta er på en walk down memory lane och presentera några av mina guldkorn. Eller ja, allt kanske inte är mästerverk, men dom väcker något speciellt i mig och detta gör dom fantastiska. Enjoy!

1.

Detta är den första låten jag någonsin sjöng live. Året var 1998 och jag sjöng på skolavslutningen. Innan dess var musik inget gigantiskt intresse för mig men responsen jag fick när jag sjungit (och gjort den klassiska steg-åt-sidan-och-tillbaka-dansen iförd lång polyester kjol, glitterspray i håret och silvrigt läppglans) fick mig att bestämma mig för att bli sångerska. Garanterat ett av de viktigaste och finaste ögonblicken i mitt liv. 

2.

Favoriten från discona på fritidsgården. Jag var kär i killen med spikes i C-klassen. Tiden då "dom tuffa" bar Buffalo-skor och man tyckte det var snyggt att bära vita jazzbyxor med svarta stringtrosor under. Då man precis hade börjat att krama sina vänner när man träffade dom och skämdes ihjäl när mamma undrade vem man skulle "leka med" på eftermiddagen. Det hette ju "va med". Döööh!

3.

När jag var riktigt liten bodde jag i en enplansvilla i trygga Ramlösa. I källaren hade vi gillestuga (kanske världens bästa rum!) och där repade min pappa med sitt band en gång i veckan. Gillestugan låg precis under mitt rum så när dom repade fick jag somna till ljudet av cymbaler och trycket av basen som gick upp genom golvet. Vet egentligen inte om det var ovanstående melodi dom spelade men alltid när jag hör denna låten tänker jag på min pappa och på lugnet ett repande band i källaren inger. Trygghet när det är som bäst. 

4. 

Detta påminner mig om hur det var att vara lillasyster. När min äldsta bror nådde tonåren hade vi flyttat till lägenhet med mamma och basen i Firestarter dunkade genom min sovrumsvägg. Som lillasyster tyckte jag att detta var enormt spännande och främst tufft. Jag förstod inte speciellt många av orden men anade att det inte var en text för barn, det vill säga, detta var något jag ville höra mer av. Att min bror dessutom var 7 år äldre, målade grafitti och bar baggy jeans gjorde ju bara allt ännu häftigare. 

5.

Min mamma hade en fantastisk batikklänning när hon var ung. Denna klänning hade en underklänning av mörkblått siden som jag fullkomligt älskade som barn. Jag brukade låna den (och styla den med hennes pumps och flätade silverväska) och stänga in mig i vardagsrummet. Där mimades det flitigt till låten ovan. Än idag kan jag sjunga hela men har INGEN ANING om vad orden betyder. Tar mer än gärna emot en översättning!

6. 

När jag var 7-8 år så var det väldigt modernt att matcha färgerna svart och silver. Det var också väldigt poppis att ha små uppträdande i skolan och leka "Sikta Mot Stjärnorna" som underhållningsprogrammet på fredagar hette på den tiden. Så gjorde även klass 0-1 A på Elinebergsskolan och jag och Anna Elowson ställde upp med denna fantastiska sång. Självklart hade vi investerat i matchande outfits och tvingat iväg våra mammor till Lindex för att köpa svarta tights med silverstjärnor på och långärmad svart tröja med en stor silverstjärna på (tilläggas ska att jag senare även fick den matchande hoodtröjan med silverfoder i luvan OCH silverjacka med fuskpälskrage. LYCKA!! VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!!). Till detta hade vi "kasa-ner-strumpor" på fötterna och vi hade övat flitigt på synkade rörelser. Tror vi kom 2.a efter Nelly och Marielle som var Ace Of Base (iförda likadana silverkjolar). Nära skjuter ingen hare. 

7. 

Ledmotivet till Ljungans fest ca år 2001. En av dom första hemmafesterna som spårade ut. Vi drack smuggelsprit och dansade i hans "uterum" långt in på natten (läs: till klockan 23.30 typ..). Helen bar urringad Kokaii-tröja och jag hade gissningsvis insydda jeans (då alla mina jeans fick sys in på den tiden.. Har inte det problemet längre.). Sen stapplade vi dom typ 5 kvarteren hem från Husensjö till Ramlösa och smög snabbt förbi mamma in på rummet för att inte bli påkomna med att lukta sprit. 3 av mina tjejkompisar hånglade med samma kille den kvällen. Good times. 

8.

Första semestern med kompisar utan föräldrar. Magaluf, Mallorca. En veckas vansinne i ett varmt paradis. Våra föräldrar var inte superlyckliga över att vi envisades med att välja just denna destination och bokade därav in oss på världens finaste pensionärshotell med halvpension. Tur var kanske det då matkostnaden INTE låg högst på vår priolista. Denna låten spelades ca 20 ggr per kväll på alla nattklubbar. Det var verkligen hittarnas hit och vi fullkomligt älskade den. Återigen en sång som jag kan alla orden till men inte vet innebörden av. Aja, det var inte budskapet som var det viktiga, varken då eller nu. 

9.

Mitt första stora sångjobb. Jag var 18 år och fick äran att vara solist i en revy på en teater. Det var min sångpedagog som hade fixat jobbet och då jag sjöng mycket musikallåtar på den tiden plockade hon ut några favoriter som hon tyckte att jag skulle framför. Heaven Help My Heart var en av dom och jag sjöng den på en helt tom scen inför en fullsatt teater 12 decemberkvällar det året. Det var en magisk period. För första gången tjänade jag helt okej med pengar på musiken, jag fick ha en loge och bära mygga på scen. Jag var yngst av alla och livrädd dom första kvällarna. Mamma, Pappa och mina syskon satt i publiken flera kvällar och Pappa grät när jag sist av alla kom ut på scenen för att få blommor och tacka för applåderna. 

10.

När jag hade tagit studenten började jag jobba med en showgrupp. Vårt första uppdrag var att spela en julshow på en krog och vi tränade typ dygnet runt i 8 veckor. Sen körde vi på, halva november och hela december, inför en mer eller mindre överförfriskad publik. Det var sjukt kul! Att jobba i grupp är underbart då man liksom växer ihop. Man blir tvungen att dela allt, vare sig man vill eller inte och man blir lite som en enda stor familj. Gemensamt hade vi att vi var dödligt förälskade i filmatiseringen av musikalen RENT och detta ledde till att vi började varenda kväll med en RENT-låt, Seasons of love. Än idag när jag hör denna låten är jag tillbaka till känslan av att stå bredvid Robban, Stina, Carro och Niklas den där allra första kvällen då vår show hade premiär. Det gick bra. Vi överlevde. 

11.

Sista klippet. Sista sången. Time after time. Detta är en sång som präglat det senaste av mina år här på jorden. Självklart hade jag hört låten i massvis av olika tappningar förut men för ganska precis ett år sedan hörde jag Eva Cassidys version och fastnade för den. Jag hade en skitdag, skulle ta ett beslut som gjorde ont, säga orden "Hej" och "Då" i en fras och var inte alls på topp. Då kom denna låten upp och den tröstade en, lite för stunden, villrådig Maria. Sedan har denna låten blivit lite av en följetong. Den har dykt upp när jag minst anat det och faktiskt påverkat en del av mina beslut under året som gått. Ibland har den bara tröstat, ibland har den gjort lite ont. Texten i denna sång har fått mig att tänka mer än en gång och jag hittar ständigt nya meningar med den och nya partier som stämmer in på mitt liv. En låt att återkomma till time after time helt enkelt (lite halvdåligt av mig att avsluta detta inlägg med en ordvits? Japp, ger er det.)

Så, detta var några av mina pärlor. Vilka är era?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och inte vilken dag som helst utan den första av detta helt nya år. Dagen som SKA spenderas med skräpmat, nostalgi, byxor med resår i midjan och en svag huvudvärk. Traditioner är till för att hållas. En annan sak som hör till är den årliga årssammanf...

Jag borde börja med en ursäkt egentligen, men det enda jag kan skylla på är tid, och med det menar jag bristen på tid. Därav vänder jag på det och använder just detta som dagens inspiration. Tid. Bristen på den, frustrationen kring den, besluten om d...

Jag pratar väldigt sällan om mitt jobb i just detta forum. Egentligen är det högst medvetet då jag mer använt detta som en liten paus från mitt yrke som jag kan ta till när helst jag önskar. Idag tänker jag dock göra ett undantag. Igår blev jag nämli...

Denna helgen har det gått upp för mig att sommaren lider mot sitt slut. Vet om att det kanske är det absolut deppigaste jag skulle kunna komma med just nu. Eller? Igår satt jag och mina tjejer och spånade om framtiden. Om hur vi alla befinner oss...

Detta är så INTE jag, men ibland gör jag undantag och släpper funderandet för en stund. Typ idag. Idag är en sådan extremt lugn dag som till störst del spenderats i sängen med lugn bakgrundsmusik som ända sällskap. Ja, och datorn, det vill säga. Flic...