Sociala medier kan vara extremt farliga. Man kan läsa in precis vad som helst i en statusuppdatering på facebook, i ett Twitter-inlägg eller ett blogginlägg. Det jag kommer skriva om nu riskerar att missuppfattas, det riskerar att vinklas hur som helst. Men om ihåg att man aldrig kan veta vad en annan människa menar om man inte hör dom säga det alternativt ser dom i ögonen när dom säger det. Dock ska jag väl tillägga att dagens inlägg inte bygger på egna erfarenheter, inte handlar om mitt liv utan istället enbart är en reflektion kring något jag funderat över. Precis som mina inlägg alltid är. 

Elakhet. Visst gör det ordet ont? Har ni varit elaka någon gång? Jag har varit elak en miljon gånger, mer eller mindre medvetet. Jag har sagt saker jag inte menat, blivit onödigt arg för saker som jag egentligen inte skulle ha lagt energi på alls, skadat folk jag egentligen tycker mycket om. Det gör vi alla. Men man lär sig! Man lär sig hela tiden hur man ska undvika elakhet. Man lär sig genom att lyssna på dom man sårat och ta reda på vad det var man gjorde som gjorde dem ont. Vilka ord man inte ska använda, vad man inte ska bli arg för, hur man skadat dem i onödan. För dom flesta så går detta rakt in i hjärtat och har man lite samvete och empati i kroppen så aktar man sig in i det längsta för att begå samma misstag. Visst, man kan misslyckas med det, men man gör vad man kan. 

Sen finns det ett annat släkte. Dom som det bara rinner av. Dom som gång på annan begår samma misstag, sårar, trampar på andra människor. Det är dom som inget rår på. "Mot idioter är man chanslös" sa en vis människa. Word. Så sant. På vissa biter det inte hur mycket man än gråter och visar hur ont det gör. Det spelar ingen roll för dom hur ärlig man är eller hur goda avsikter man har. Elakheten sitter för djupt och kan skaka av sig allt så länge det gagnar dem själva. För egentligen handlar det kanske inte så mycket om rå elakhet utan kanske mest om ett gigantiskt ego som låter sig ta hur mycket plats som helst. Ett sätt att tänka där JAGET alltid är främst. "Jaha, det gör skitont i dig. Tråkigt. Jag kommer inte hjälpa dig". Ibland tror jag att vi alla önskat att vi kunnat resonera så, men för dom flesta så är det omöjligt. Det ligger för djupt i en att vilja väl. Det gäller dock, som sagt, inte alla. 

Den senaste veckan har vi sett det på TV, läst om det i alla tidningar, på alla webbplatser. Vad som händer när "vad JAG tycker" sätts främst. Vad som händer när den egna åsikten ger rätt att agera precis hur som helst, till och med döda. Är det kanske inte egentligen vad Norge fick uppleva? En person som gav sig själv rätten att handla helt enligt sina egna intressen, sin egen åsikt, och därav tog sig rätten att utplåna dem som tyckte olika? Och är det kanske därför vi andra har så svårt att förstå denna handling (det och att den var så vansinnigt grym till sin natur), för att vi vet inom oss att vad JAG än tycker/tänker/känner så kan jag aldrig skada någon som tycker olikt mig? Vi vet att våra egna egon aldrig kommer få ta så mycket plats, vi kommer aldrig låta dom göra det.

Det som skett i Norge måste vara ego/elakhet när den är som störst, men även här nere i vardagen så är det så vansinnigt viktigt att komma ihåg att försöka låta bli att skada. Eller kanske att våga tro på att människorna runt en är goda och därav förtjänar att bli väl behandlade. Att sluta trampa på andra, även i den lilla världen. Ingen är ett helgon, men om man vet på förhand att det man är på väg att göra kommer skada någon så borde man kanske låta bli att göra det. Försöka åtminstone. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och inte vilken dag som helst utan den första av detta helt nya år. Dagen som SKA spenderas med skräpmat, nostalgi, byxor med resår i midjan och en svag huvudvärk. Traditioner är till för att hållas. En annan sak som hör till är den årliga årssammanf...

Jag borde börja med en ursäkt egentligen, men det enda jag kan skylla på är tid, och med det menar jag bristen på tid. Därav vänder jag på det och använder just detta som dagens inspiration. Tid. Bristen på den, frustrationen kring den, besluten om d...

Jag pratar väldigt sällan om mitt jobb i just detta forum. Egentligen är det högst medvetet då jag mer använt detta som en liten paus från mitt yrke som jag kan ta till när helst jag önskar. Idag tänker jag dock göra ett undantag. Igår blev jag nämli...

Denna helgen har det gått upp för mig att sommaren lider mot sitt slut. Vet om att det kanske är det absolut deppigaste jag skulle kunna komma med just nu. Eller? Igår satt jag och mina tjejer och spånade om framtiden. Om hur vi alla befinner oss...

Detta är så INTE jag, men ibland gör jag undantag och släpper funderandet för en stund. Typ idag. Idag är en sådan extremt lugn dag som till störst del spenderats i sängen med lugn bakgrundsmusik som ända sällskap. Ja, och datorn, det vill säga. Flic...