Frågan på mina läppar denna brutalt varma natt är - att bli vansinnig eller att hålla lugnet? Det supersvenska svaret på den frågon kommer för alltid vara att man ska behålla lugnet, men egentligen, vilket hjälper mest? 

Om man blir trampad på, vad mår man bäst av? Att skrika eller att tyst ligga kvar som ett litet offer? Ett stolt litet offer, förvisso, men ändå ett offer. Och vad i vår uppväxt formar oss till att bli offer alternativt förövare? 

Jag kan bli väldigt arg. Dessvärre blir jag då arg på ett totalt okontrollerat sätt. Jag kastar saker, säger tusen ord som jag egentligen inte menar, blir förvirrad och får inte ur mig det som egentligen gör ont, handfallen som fan, svettas, skriker tills jag tappar luften. Ni förstår nog. Detta är totalt värdelöst. Ingen kan i den stunden förstå vad det är jag menar. Vad det är jag vill ha ur mig. Dock går denna period över ganska fort och sedan står jag kvar, ledsen och rädd för mig själv. I behov av en kram, av snälla och varma ord, behöver få säga förlåt och återfå glöden i ögonen, få mina tårar torkade. Ego. Ego som fan. Jag erkänner. 

Men man ska också veta att jag inte blir arg speciellt lätt. Inte ens "tredje gången gillt" gäller för mig. Snarare 11 gången typ. Man kan trampa runt ganska länge på mig. Jag blir ledsen som fan men är en jävel på att hålla masken och att bita ihop. Men när bägaren rinner över, då gör den det med besked. 

Min ilska har varit betydligt värre än vad den är numera. Jag fick lära mig, den svåra vägen, hur man ska handskas med den. Svaren är många men jag har med tiden utarbetat en del lysande taktiker. Jag ritar eller skriver. I flera timmar kan jag sitta tyst och få ur mig frustration på ett papper. Hjälper inte det kan jag se till att matta ut mig själv, fysiskt, så att jag helt enkelt inte orkar vara arg eller ledsen. Det har funnits tillfällen då jag möblerat om hela mitt hem för att må bättre. Det blir så konkret då att man gjort något. Och nyhetens behag kan överskugga det mesta. Hjälper inget av ovanstående så drar jag iväg och byter miljö för en stund. Andas annan luft. Det hjälper alltid. 

Just nu hade jag nog behövt det. Igen kanske man ska säga eftersom jag inte spenderat en hel vecka i Sverige på ett tag. Annat har lockat. Luften, värmen, kärleken. Det jag för stunden kallar hem är mitt gamla flickrum. En separation stundar och det gamla hemmet ska tömmas. Känns enbart skönt, men det är trots detta brutalt fysiskt och psykiskt påfrestande. Men när det är gjort är det gjort och då stundar en ytterst ljus framtid. Det vet jag. 

Åter till det här med att skrika eller inte. Ibland blir det för mycket. Ibland vill man bara kasta in handduken och be någon att fara åt helvete och helst lite längre. Eller så kanske man bara vill ha en reaktion. Kunna börja bena i det som gör ont. Försiktigt få personen som trampar på en att åtminstonde trippa något lättare på en. Man vill helst uppnå detta med tystnad, jag vet, men ibland är det vansinnigt svårt att hålla tyst. Finns det kanske något mellanting? Bara skrika till när det trampas på ens extremt ömma delar? Ta en del av trampandet? Eller är man feg då?

Och varför har vissa så lätt att skrika till, att ta sig rätten att bli arg/ledsen/förbannad när inte alla an gör det? När alla andra fortfarande ser till att ha mjuka duntofflor på sig i sina resonemang. För att det inte ska bli fel. för att det inte ska göra ont. för att lämna disskusionen med ett leende på läpparna? För mig är det så. jag hatar att ha ovänner. Att hela tiden leva med vetskapen om att någon är arg på mig. Till alla er som känner mig vill jag verkligen ha sagt att när det gäller mig så VILL jag att ni skriker om jag trampar på er. Först då kan jag få chansen att göra om och göra rätt. Ge, och få. svart på vitt och bli helt lugn. Inte hela tiden gå rundor med ett litet mörkt moln ovanför huvudet. 

Har inte bestämt mig än. Skrika eller inte? 

Vad tycker ni?

Ta det nu lugnt.. Ni har gott om tid på er att komma med ett svar. Imorgon är nämligen min först ordentliga sovmorgon på flera veckor. Så fan ta den som väcker mig!!! Fan.. Känner nu att dagens inlägg inte riktigt blev vad jag hoppades. Hur som helst, fundera på mig fråga ;)