.. hemma bäst?

Nu är jag hemma. Hemma i lägenheten som jag ivrigt flyttade till för snart 1½ år sen. Varenda sak som finns här känner jag till. Här luktar som jag luktar. Soffan är nedsutten där jag brukar sitta. Här bor jag. Här finns spår av mig.

Men idag känns det konstigt att vara här. Jag har julpyntat, trots att jag vet att jag inte ska fira jul här. Köpte snöflingor att ha i granen i år. Dom är fina men det är inte kul att sitta ensam och titta på dom.  

Det luktar inte som det brukar här idag.

Ibland undrar jag varför jag går igenom det jag gör. Vad som kommer finnas på andra sidan. Vad kommer normalt liv innehålla? Och är det detta det innebär att känna på riktigt? Är detta verkligheten som möter en när man inte längre är avtrubbad och gömd? Jävligt knepigt i så fall. Jag ville ha tillbaks en normal tillvaro men det var nog inte detta jag letade efter. Samtidigt är ju inte motsatsen aktuell längre så jag måste väl hitta någon form av normaltillstånd i detta också. Dock är det svårt just idag. För idag luktar här inte som det ska lukta och idag måste jag sitta ensam och titta på snöflingorna.

Fan.