dessa skor blev det...  bild lånad av halens. se

fan ibland känns det bara som om jag inte talade samma språk som resten av världen. som om det jag vill ha sagt bara vägrar komma fram. i dessa stunder känner jag mig i satans ensam. kanske är det som alltid är mitt problem. att jag alltid känner mig ensam. som om den enda jag verkligen har är mig själv. så är det väl iofs för alla. eller? känns riktigt drygt idag. kan inte riktigt ta mig ur mörkret. är hemma hos min mamma och jag känner hur orolig hon är för mig eftersom jag knappt orkar prata, svara bara på tilltal. men jag kan inte prata. har ingenting att säga. kan inte förklara vad som finns i huvudet.

finns det fler än jag som ibland känner sig avstängda från världen. som att allt bara händer runt mig men egentligen är jag inte en del av det. det är bara min kropp som är där medan hjärta och själ är någon annanstans.

är egentligen så jävla trött på att må såhär. fan, hur svårt kan det vara att bara rycka på axlarna och tänka "ja, nu blev det inte så jävla bra men skit i det - jag kan väl må bra ändå!" but no.... verkar inte bli så idag iaf. därav tröstshopping. men hjälper det? nja... kanske lite... kanske kan man köpa LITE lycka för pengar...

för mig är det ett personligt misslyckande att inte må bra. detta efterom jag verkligen har bestämt mig once upon a time för att vara lycklig. när jag dessuto inte kan förklara hur jag känner känns det ännu mer åt helvete. men vem skulle jag förklara för egentligen? nä.. just det....

nu ska jag ta en cigg.

mius

mitt naturliga bettende i tider av.. nja kanske inte kris...men i något mörkare tider iaf.. är att shoppa. det samma gäller idag. ett par ljusrosa pumps med platå är på väg hem till mig...

alla som blev förvånade räcker upp en hand!

... nä.. trodde väl det ;)

Puss

Mius