nu ligger jag på ett hotellrum i täby ensam och liten.. ja, jag är verkligen liten just nu känner jag.

älskar egentligen att göra sånt här.. älskar att vara ute och flänga, att se nya ställen, träffa nytt folk. men just nu vill jag bara hem. hem till trygghet och mysigt liv.. kanske beror detta på att jag är trött som ett jävla as. eller så är det för att rasmus är borta och jag vet att jag inte kommer komma hem till mysigheten än på ett tag.. men ändå vill jag dit.

satt och tänkte på när jag träffade rasmus. livet var verkligen annorlunda innan dess. då var jag 20, bodde i en liten etta i hbg och pluggade min tredje termin på högskolan. kul tid, absolut! men sen dök han upp. först i ett telefonsamtal mitt i natten (eller egentligen först som producent till ett rockmedley...) och sen som ansikte nere i studion. jag tyckte väl han var... söt? jo söt tyckte jag. Men ack så gammal! pojekn var ju 29 och jag var ju bara på väg mot 21! Och han hade barn! Nä fy... Jag vet att jag nämnde hans namn för mamma och hon tyckte ju definitivt att han var på tok för gammal för mig... 8 år äldre herregud! Sen träffade jag honom mer o mer i studion. Massa blickar.. smygfotande med mobilkameror, smskonversationer.. Steffi fick sen honom en gång minns jag också och jag vet att jag tänkte "aldrig något seriöst där!". Men sen kom dom fina smsen "inte ens kungens alla män kan stoppa mig från att komma till dig". Han kan, den där rasmus. Något väcktes, kanske det som alla små flickor hoppas på när dom skrider ner för vardagsrumsgolvet i mammas nattlinne och högklackade skor och leker brud. Efter många om och men blev det iaf vi. Vi. Han och jag. Rasmus och Maria. Och med Rasmus kom Noomi och plötsligt hade jag det som jag längtat efter så länge - min egna familj.

Ord kan inte beskriva vad jag känner för er mina hjärtan. Vill vakna med er runt mig resten av mitt liv. Kanske blir vi fler med åren? Kanske är det nära, kanske långt bort.. Vem vet! Men det är ett mycket fint äventyr vi gett oss in på iaf! Älskar er.. det är väl egentligen allt jag kan säga.

Om en vecka.. då är jag i dina armar igen.

Puss godnatt

Mius

första bilden....

det är verkligen konstigt hur livet förändras... men väldigt bra...

ett ex till mig ska bli pappa om några månader tydligen. grattis. fan va skönt att det inte är jag som blev mamma till hans barn. fan va lyckligt att det inte blev vi.

ett annat ex har tydligen träffat kvinnan i hans liv. även där sjukt grattis! fan vilken tur att vi inte höll ihop så att han fick chansen att träffa henne!

och själv har jag ju också fått allt det jag drömde om. verkligen allt. en prins på vit häst typ. den tryggaste personen i välden att dela livet med. vill verkligen såååå gärna dela hela livet med honom. hoppas att jag får det. hoppas vi får söta barn och att jag får säga "ja" till honom inför alla jag känner. fy fan vad jag vill det!

så tack alla ex, eller gud eller vem det kan vara, som tog mig hit. Det var det bästa ni kunde göra!

puss o godnatt

mius