Ligger i en säng i London och mår som en Gud. Rött vin i grön pappmugg vid min sida. Tröja som är lite fuktig av typiskt engelskt regn. Fylld av intryck, kärlek och ren lycka. Detta var det bästa jag kunde gjort. Hade en förhoppning om att detta skulle bli bra, men vågade aldrig tro att det skulle bli såhär bra. Perfekt. Magiskt. Fulländat. Vill verkligen inte åka hem. Inte alls. Vill fortsätta vara såhär hög på livet. Berusad av massa känslor jag trodde jag glömt bort. Fel där. Dom fanns kvar. Och tack för att dom plockades ur mig. Tack. Bästa tiden på länge.