Dom flesta av oss drabbas. Kanske infaller det tidigt i livet, kanske inte förrän på gamla dar, men när man väl drabbas är man fast. Det blir som en tatuering på hjärtat som ingen laser i världen kan ta bort. Jag talar så klart om den stora kärleken till en idol. 

Själv drabbades jag första gången 1995. Föremålet för min enorma beundran hette Robyn Carlsson. Efter en vecka hade jag lärt mig låten, dansen, klippt av 1½ dm av mitt hår, köpt silverjacka och drömde om baggybyxor med synliga Calvin Kleins under. Hon var allt det som jag såg upp till – duktig sångerska, snygg och kaxig. Själv var jag 8 år gammal och helt tagen. Faktsikt var hela klass 2a på Elinebergsskolan tagna och frisörerna i närområdet fick massvis att göra eftersom att alla småtjejer plötsligt skulle ha ”Robyn Frilla”.

Kärleken till Robyn har hållt i sig. Än idag är hon, enligt mig, en av de mest begåvade svenska musikerna som trots det värdelösa musikklimatet lyckats att fortsätta bygga på höjden. Visst, även jag var totalt frälst på Spice Girls och ångrade bittert min korta frisyr när jag skulle vara Melanie B i skolans uppsättning av Små Stjärnorna (det var iofs inte bara längden på mitt hår som avslöjade att jag inte var Mel B på riktigt...) men Robyn hängde ändå alltid kvar. 1998 såg jag henne på Tennis stadion i Båstad. Detta var under Electric-tiden och jag, 11 år gammal, stod längst fram vid scenen iförd baggybyxor och glittersprayat hår och väntade på Robyn som var 45 minuter sen. Till sist kom hon och jag var i sjunde himmeln.

Därför känns det fantastiskt att det är dags igen nu. 5 juli står jag tillsammans med mina bästa människor på Sofiero och tittar på denna gigant. Min idol. 13 år senare. Hon är 32 år nu och jag kommer vara 24. Hoppas och tror att kärleken inte slocknat. Skitsamma, det kommer bli övercoolt!!!! Ska stå där och tänka på tre saker känner jag : 1. Du har raggat på min kille när han var dörrvakt på ett ställe i Ystad (true!) 2. Jag har jobbat med en av dina producenter (also true!!) 3. FY FAN VAD DETTA ÄR BRA!!!!!

Har nog inte längtat så här mycket efter något på 13 år....;)

   Bild: Konichiwa Records