nä.. riktigt så jävligt är det nog inte. men jag ska erkänna - jag är en sån människa som får panik när jag har haft roligt. denna panik bottnar i tanken att "fan, tänk om det aldrig blir såhär kul igen?" nu har snart 23 år gått.. fy fan vilka roliga 23 år. Jag har en miljon minnen som jag inte skulle byta ut för något. Fyllor, skratt, gråt, lycka, smärta och små infall blandas till en soppa i huvudet och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Mest av allt är jag rädd. rädd för att dom kommande 23 åren inte blir lika bra. men det måsteb dom bli. Bli det. 

Ikväll har jag befunnit mig i en helt ny värld för mig. eller ny och ny, jag har sett den världen från ett nytt perspektiv! Personalfest. Jag har giggat på massor av personalfester. Sett dom två som spanat på varandra ett helt år plötsligt hångla  i en hörna. Upplevt hur prettot plötsligt släpper loss så till den milda grad att han/hon dansar på borden, lämnar sitt nummer till någon av mina manliga kollegor för att sedan avsluta kvällen med en prakt-spya på trottoaren. Så blev inte denna personalfesten. Nej, efter att ha spelat brännboll, kuskat rundor på en flotte och varit panik-kissnödig så hamnade vi på lilla torg. Ytterst trevligt. Man lär sig så mycket av att umgås med människor man egentligen inte känner. En del vill man lära känna på riktigt, andra vill man bara lyssna på. I vilket fall som är det givande. 

Jag är varm i hjärtat nu. Har haft kul ikväll. Njutit av sällskap och vin/öl. Men ångesten finns där ändå. Livet borde alltid vara såhär. Man borde spendera varenda dag med en öl i handen på Lilla Torg. Tvätt/disk och fanskap borde ibte få existera. Bara sol, öl och trevligt sällskap. 

Saknar Caroline. Hade behövt massor av timmar med henne på värnhem. Vända ut och in på livet tills amn inte vet var man började. Men snart snart snart kommer hon hem igen. Borde fan skriva upp punkter så jag inte missar att berätta något för henne när hon väl kommer. Har för många ord inom mig. Som vanligt. 

23 år. Hoppas dom 23 som komma skall blir lika bra. Att dom innehåller allt detta fina och lite till.

Puss

Mius

Nytt utséende här. Hope you'll like it. Ska pilla lite mer med det en annan dag men nu kallar sängen.

Puss

Mius

ja, min familj är något speciell måste jag säga. Det är nog faktiskt tillsammans med dom som jag festar hårdast.. dom lockar liksom fram någon skum liten gen i mig som jag annars döljer jävligt bra! Igår hade pappa försenat 60-års kalas.. Så sjukt jävla kul! Bet min ena bror i armen, dansade till "Kung Fu Fighting" med min kusin och tog massor av mobbade bilder på allt och alla..(ska lägga upp dom sen men min telefon/kamera har dött..)

Jag och min ena bror stred om vem som skulle få sova på soffan respektive golvet.. jag vann. Soffan blev MIN!

Idag då? Väntar på att min söte brorson ska vakna sen drar vi till Mamma och efter det ska jag vidare på VIP-kväll hos en kompis lillasyrra tror jag...:) Blir najs! Ska även svänga förbi Nela innan jag beger mig hem till Malmö igen. Shit, imorgon är det sjukt jävla mycket att göra för sen är det SRF som gäller... 

Ajja, det löser sig!

Puss

Mius

Ja, då var man hemma igen! Har dissat bloggen ett tag för mitt internet har varit sönder och har fortfarande (!!!) inte lärt mig blogga från mobilen... but I'm getting there! Idag tog jag iaf tag i att floytta bilder från mobilen till datorn och upptäckte samtidigt att jag, klantfia, har kört på mitt pyttelilla minneskort på 512MB istället för det jag har som är på 8GB.. men men, nu är det bytt iaf så min mobil har hur mycket plats som helst i sig :) 

Hur som helst.. Malta var F-A-B!!! Jag älskar ju att se nya pltser och på det viset är mitt jobb lite lyxigt för jag hamnar på här och där! Malta kan beskrivas som torrt, billigt, vackert och litet. Eller helt enkelt som UNDERBART! Vi bodde på ett stort resort där det fanns bar i poolen (vilket vi utnyttjade till max...) och havet låg bara 20 meter från hotellet. Så najs! Giggen vi gjorde var helt makalösa! Har nog aldrig träffat på så glada och vänliga människor! Sen att dom var fulla som attan gjorde ju att stämningen höjdes avsevärt! En i publiken blev så till sig att hon ramlade och slog ut en bit av en tand, hela stället badade i öl så¨det kom blåa blixtar från elektroniken, de sjöng med så högt att man nästan inte hörde medhörningen... ooohhh blir helt pirrig i kroppen bara jag tänker på det! Sen är ju gänget jag spelade med så underbara så det finns inte ord! Är kär i dom allihop tror jag! 

Jag fick sådana extrema vibbar av gångna resor när jag var där. Känlan av svettig hud, röd solbränna, att vara smålullig hela tiden och ha så lite kläder på sig som man bara får! Fan vad jag älskar det... Har gjort en hel del fantastiska resor genom åren och varje gång kommer känslan tillbaka.. Känslan av total jävla frihet! Av att man inte bryr sig om morgondagen utan bara lever i nuet och njuter varenda sekund. Man blir liksom 14 på nytt! Vill hitta på hyss, prata om drömmar med männsikor man inte känner och hälla vatten över både sig själv och andra :) Känner ni igen er?

Kan leva länge på denna känslan... Verkligehten här hemma känns liksom mer ok när man fått lite miljöombyte. Nu har jag en soft vecka där jag ska ta tag i mitt hem till viss del, tvätta en massa, fira Pappas 60-årsdag lite i efterskott, jobba en del och när det är gjort väntar Sweden Rock Festival!!!!!!!!!! Jag ska alltså snart återvända till galenskapen och leva loppan i ytterligare en vecka! How lucky am I? 

Men jag har sakat er lite faktiskt... lovar ;)

Puss

Mius