idag är det söndag, alltså har jag jobbat hela dagen. Har vatt en underbar och ganska jobbig dag för vi hade så sjukt mycket at ta tag i.. men nu käns det bättre iaf...Tack Nela för ditt mess om min blogg. Känns bra att ha så fantastiska vänner som jag har. Även om en del är långt borta.Snart kommer Philip hem :) UUUUUUNDEEERBART!!! haha :) Saknat mycket...Massa kärlek till alla ni som inte e här. Älskar er alla.

... typ tjugo i elva och jag ska snart bege mig iväg och jobba... usscchh och fyyyy ad trött man kan ... har sovit på soffan.. somnde där efter mitt bloggande i natt... haha fresten, sanna o helle har blogg.. fick iaf börja dagen med ett skatt tack vare den hahaha! kärlek.

Mår inte bra alls.. Inte alls.. Känns som att det är så mycket som jag har tryck in i kroppen så länge nu... låter helt fucked.. måste nog punkta upp det om jag ens själv ska förstå..- Det största och absolut viktigaste är hur min vardag ser ut. Fan jag gör inget känns det som! Men det gör jag ju... Jobbar, jobbar, jobbar... Sover.. Träfar nån vän då och då.. Träffar Philip.. Men det är så jävla få timmar på dagen som jag är riktigt glad.- Mina vänner. Känns som att jag är heeeelt ensam i världen. Kan inte öppna mig för någon länge, även om det egentligen finns människor som jag vet hade lyssnat så stänger jag inne precis allt. Pratar ente ens med Philip när det är något, även fast jag vet att han finns här i vått o torrt. Men jag kan inte. Eller jag kanske orkar inte. Sen kommer dom här sena nätterna där jag inte längre kan ygla det och allt bara rinner över kanten och jag bara måste få ur mig allt. Då blir det bloggen. Eller kanske mail. Shit vad jag saknar mina älskade vänner här hos mig. Vi fick aldrig vår sex and the city tid! Ibland längtar jag bara tillbaka till gymnasietiden då allt var så lätt och självklart. Då alla fanns här. - Mitt jobb. Ibland undrar jag varför jag egentligen jobbar. Jo, jag vet nog egentligen det. Det är för att jag mår så satans bra av att stå inför en publik och hjälpa dom att undkomma vardagen en stund och bli glda o tänka på nått annat ett tag. Jag älskar det jag gör egentöligen, men just nu ifrågasätter jag typ alltihopa. Är jag verkligen bra på ad jag gör? Hur ska jag bli bättre? Hur kommer jag jobba i framtiden?? Vad ska detta leda till?- Var jag är. Bor jag i Lund? Svar: Nej. Bor jag hos Mamma i Helsingborg? Svar: Nej. Var fasen hör jag hemma?- Hur kommer resten av min vår/min sommar/min höst se ut? Vad ska hända? Vad ska jag göra med den?Tror att allt bottnar i att jag inte känner att jag har kommanot över mitt liv. Det är på något sätt inte jag som styr längre. Kan inte ända min situation för allt som är jobbigt har att göra med beslut som tas av andra männsikor än jag själv. Hur blev det egentligen såhär?? Måste prata med nån snart. Är på tiden att jag lär mig att prata om vad jag känner. Fan, Sanna jag och Helen har vatt kompisar i Gud vet hur många år och ända känns det jobbigt att ringa dom och bara vara lessen. Varför då? Jag vet att dom hade lyssnat, det rä inte det, men det tar så sjukt mycket emot att lyfta telefonen och bara ringa. Eller prata med Mamma, varför gör jag inte det? Hon kommer ju definitivt att lyssna. Men jag kan bara inte. Känns så jävla jobbigt att ens säga att "hallå, jag mår inte bra.."fan vad jag saknar er alla. det är helt sjukt.ensam.