Underbar film som nyss förgyllde min annars ganska tråkiga och förkylda morgon. Malin Crepin gör en sjukt imponerade insats och Joel Kinnaman är som alltid - fantastisk! Jag är ju en brutal nörd av svenska filmer, kanske därför jag en gång i tiden valde att läsa drama? Detta är ett riktigt guldkorn, mörk men vacker. Se den och njut av tanken på att kärlek övervinner allt. Amor vincit omnia. 

Nu ska jag ta tag i denna slitna tisdag. Ska njuta av den. Trivas med att vara hemma för en gångs skull. Städa lite. Leva lite. Bra dag!

Puss

Mius

Kanske är det kontrasterna i livet som gör det kul. Kanske är det för att man då och då får en paus, får titta lite från läktaren, som man uppskattar det man har. 

Är det kontrasterna som gör att jag inte deppar inför hösten? Som gör att jag inte gråter vid tanken på att inte få sitta på uteserveringar dygnet runt? Eller är det något annat?

Imorgon ska jag städa. Inte kul. Men det känns ändå okej. Upplever jag känslan av att vara nöjd? Är det såhär "nöjd" känns? Och är det bra att vara nöjd? Borde man inte alltid vara på väg mot något större? Eller kommer man dit ändå?

Ibland dricker man vin, ensam i sin soffa. Ibland väcks man av barn 05.15 på morgonen. Ibland har man diamanthalsband. Ibland har man fleecetröja. Ibland får man höra publikens jubel. Ibland är livet ett fullkomligt kaos. Ibland är man älskad. Ibland är man hatad.

Vilka jävla kontraster.

Puss

Mius