sitter här i rasmus soffa och funderar. fattar egentligen inte varför för imorgon kommer jag vara dödstrött men men...

har suttit och kollat bilder på facebook nu. hittade en av majas bilder på henne, rasmus och noomi. sånna bilder är väldigt sjuka att se för jag har så extremt blandade känslor inför dom. förstå mig rätt nu. rasmus är verkligen den människa jag drömt om, han som jag som barn hade beskrivit som drömprinsen.. därav är det ibland jobbigt att se bilder på det som faktiskt var hans familj, något han trodde på och dom människorna som låg honom närmst. någonstans i sitt enfaldiga lilla huvud så vill man nog tänka på sin partner som i princip oskuld tror jag. han ska bara vara min. allt han upplever med mig ska vara en slags "aha-upplevelse" av kärlek. jag ska vara den enda i hans liv. mitt ego kan älta detta i timmar. därav är det jobbigt att ständigt påminnas om att detta inte är fallet i vårt förhållande. rasmus har varit med om att hålla en annan tjej i handen medan deras barn föds, han har redan känt denna "aha-upplevelsen". även om han en dag kommer uppleva den med mig så kommer det aldrig vara för första gången.

det är då jag vaknar. vaddå första gången? det kommer det ju visst vara! om rasmus och jag nånsin blir föräldrar till ett gemensamt barn så kommer det ju visst vara för första gången - för första gången HAN och JAG får barn tillsammans. Det är ju här min resonemang stryps helt. Vad är egentligen första gången? Skulle det bara vara första gången som räknas? I så fall har ju alla som (som jag till exempel) är andra barnet i en syskonskara ha ett stort problem eftersom de inte är första gången-barn. Nä, nr 2 måste också räknas. Jag måste bestämma mig för det. Annars är ju inget lönt. Då är det ju bara kataolikerna som kan upprätthålla någon form utabv ordning om man hela tiden sätter fokus på "första gången". Rasmus är ju inte min första kärlek, om han och jag flytta ihop kommer han inte vara min första sambo, om vi skaffar barn kommer det inte vara min första graviditet, han kommer aldrig att ta min oskuld, han kommer aldrig bli min första kyss (kanske sista om vi har lite "tur" hehe)... Men kanske kommer han bli den som verkligen räknas. Den som jag faktiskt var menad att spendera mitt liv med. Noomi kommer alltid vara rasmus första barn men om vi skaffar gemensamma så kommer dom ju självklart vara exakt lika älskade.

Ibland blir jag så trött på mig själv när jag funderar på sånt här. Vilket mindervärdeskomplex är det egentligen jag bär på? Eller är jag bara en jävligt nojjig person. För faktum är ju detta: Noomi är ett mirakel, vem som än är mamma till henne. Hon är underbart vacker och har en underbar personlighet och jag kan inte tänka mig ett liv utan denna fina lilla varelse. Sen var inte Maja och Rasmus rätt för varandra, på samma sätt som jag och Philip inte var rätt för varandra, eller jag och Dennis, eller Micke eller.., ää vi lämnar den listan där. Förhoppningsvis är jag och Rasmus rätta för varandra. Kanske är det just för att vi bär på våra respektive historier. Det viktiga är dock bara det som är nu. Han och jag och Noomi. Biologi eller icke, kärleken finns där. Älskar dom så sjukt mycket.

En sak är där ju dock kvar som skulle bli både min och Rasmus första... ingen av oss har ju knallat ner för altargången nån gång.. Ska vi kanske hålla tummarna för att det händer en dag? Om typ 10 år dock tack.. men i alla fall!

Nu måste jag sova.

Natti!

Miiiuuus

 

Caroline

14 november 2008 12:19

Hej gumman! Nu har jag hittat din blogg. Hoppas du har det bra. Kraaaam

http://jagcarro.blogspot.com

 

antigone

14 november 2008 14:54

Du är världens finaste tjej Maria!
Du ska inte tvivla på dig själv så.....hade jag varit man- och snygg *haha* så hade jag varit din Stalker! ;-)
Du är vacker, söt, klok som en uggla, insiktsfull, varm, kärleksfull, ödmjuk och så där perfekt Bitchig också när det krävs!

Jag har min gamla blogg här på Bloggagratis, men vill inte att du lämnar ut den åt ngn annan i klassen! På den bloggen, i början av starten finns att läsa om det mesta i mitt liv...
Kram!!

PS, du finner även länk till min nuvarande blogg då jag fick byta blogg pga av förfäljelser...

/Lina

http://www.antigone.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och inte vilken dag som helst utan den första av detta helt nya år. Dagen som SKA spenderas med skräpmat, nostalgi, byxor med resår i midjan och en svag huvudvärk. Traditioner är till för att hållas. En annan sak som hör till är den årliga årssammanf...

Jag borde börja med en ursäkt egentligen, men det enda jag kan skylla på är tid, och med det menar jag bristen på tid. Därav vänder jag på det och använder just detta som dagens inspiration. Tid. Bristen på den, frustrationen kring den, besluten om d...

Jag pratar väldigt sällan om mitt jobb i just detta forum. Egentligen är det högst medvetet då jag mer använt detta som en liten paus från mitt yrke som jag kan ta till när helst jag önskar. Idag tänker jag dock göra ett undantag. Igår blev jag nämli...

Denna helgen har det gått upp för mig att sommaren lider mot sitt slut. Vet om att det kanske är det absolut deppigaste jag skulle kunna komma med just nu. Eller? Igår satt jag och mina tjejer och spånade om framtiden. Om hur vi alla befinner oss...

Detta är så INTE jag, men ibland gör jag undantag och släpper funderandet för en stund. Typ idag. Idag är en sådan extremt lugn dag som till störst del spenderats i sängen med lugn bakgrundsmusik som ända sällskap. Ja, och datorn, det vill säga. Flic...