idag vaknade jag och var riktigt sur. ni vet när man känner att man måste typ slå någon, eller förstöra något eller nått sånt. idag hade jag varit i behov utav frihet. frihet att gå på stan och bränna pengar eller gå ut och tokfesta... Hade varit så skönt. But no.

Jag har sovit på soffan. Är numera stel som en tandpetare i ryggen. Det är inte nyttigt att sova mot soffkuddarna som är typ en halvmeter höga. katastrof. så kommer rasmus och noomi upp och är sådär äckligt pigga och bara "ååååå va vi har haft mysigt inatt! har legat och gosat heeeela natten bla bla bla..." mina mordinstinkter sätter in. det ända jag kan tänka är :

1. Ja men om det nu var så jävla mysigt så ligg kvar och ge fan i att komma upp och väcka mig!

2. Va kul för er att NI har haft det mysigt. Själv har jag också haft det JÄTTEmysigt här i soffan på min halvmeterskudde. Knappt nackspärr. Nej nej.

Nä.. det är väl inte eras fel men... jo! Känner mig duktigt utanför denna morgon. saken är ju den att det var ju genomtänkt att jag skulle somna på soffan eftersom att Noomi har en tendens att sparkas saaaaaatan under natten och det slutar alltid med att hon och rasmus snor hela täcket och jag ligger och huttrar under en fleecefilt från IKEA. Därav valde jag friheten på soffan och vad händer då? Jo ungen är stilla hela natten och dessutom jättekramig. Kul.

Imorgon ska jag ut och festa riktigt mycket. Känner att jag längtar efter det nu. Bara glömma skola, jobb, andra måsten och bara dansa i sin egen värld. Uppe bland dimmorna.

Får man känna såhär ibland?

Mia