Jag blev en gång tillsagd att jag är en alldles för praktisk människa. Att det praktiska i mig tog död på allt annat. Kanske var det sant där och då, troligtvis ligger det en sanning i att jag är praktiskt lagd. Handen upp, japp, sådan är jag. Ibland. 

Jag hatar att fickparkera eftersom det driver mig till vansinne. Därav står min bil alltid parkerad otroligt praktiskt i en ficka som man kör rakt in i. Jag är totalt beroende av min kalender och står totalt handfallen utan den. Jag gillar att städa och att ha det städat runt mig eftersom oreda gör att jag blir totalt oinspirerad att göra något vettigt av mitt liv, eller ens njuta av mitt liv. Jag väljer att ha ett dyrt abonnemang på min telefon för att slippa bry mig om hur mycket jag pratar, när jag pratar, med vem jag pratar osv. Jag gillar att ha koll på papper, koll på mina pengar, koll på min tid, koll på mig själv i största allmänhet. För då blir livet praktiskt att leva, enligt mig. Och ja, att ha koll på allt detta tar någon timme varje dag av mitt liv. Jag bjuder på den, den är värd det den ger. Praktiskt tänkt. Helt klart. 

När jag fick höra att jag var för praktiskt störde det sönder mig. Att vara praktisk är ju inte så jävla kul. Ingen direkt komplimang. Man vill ju höra att man är grymt rolig, galen, charmigt bohemisk osv.. Men sen började jag tänka... Kan man inte ha både sidorna samtidigt? Eller till och med, föder inte det ena det andra?

Om jag filosoferar lite kring min framtid så ser jag självklart att jag en vacker dag vill dela mitt liv med någon. Känner mig inte direkt stressad vill jag tilllägga, men en vacker dag som sagt. Vem denne man är förblir en gåta just nu, men en sak jag är ytterst säker på är att denne person måste vara praktisk. Inte praktisk att älska kanske, men praktisk som person. För det är ju det, vad jag har lärt mig det senaste typ halvåret är att tack vare att jag är praktisk så klarar jag mig i princip själv. Självklart är jag beroende av kärlek i form av vänner och familj, men just alla dom praktiska detaljerna i mitt liv så som att städa, diska, handla och liknande klarar jag helt fint själv. Ända anledningen för mig att dela mitt liv med någon är enbart käleken till den personen. Hade det nu varit så att jag varit totalt opraktisk och komplett oförmögen att ta hand om mig själv hade troligtvis stor del av anledningen att leva med någon legat i att denne person hade kunnat komma in och styra upp saker för mig. Ta hand om mig. Det vill inte jag. Det behöver inte jag. Jag vill inte bli omhändertagen. Jag vill heller inte ta hand om någon. Jag vill enbart älska och bli älskad. Och den dagen man står inför att dela det som kallas vardag med någon vill jag enbart sammanlänka våra var för sig praktiska liv så att det blir gemensamt praktisk, för att sen få fortsätta att lägga min energi på att älska och att bli älskad. 

Kärleken däremot är inte, kommer aldrig bli, och ska främst aldrig vara praktisk. Att älska någon är det häftigaste som finns men också det som lättast kan krossa dig i tusen små bitar. Man lämnar sitt hjärta i någon annans händer och ber en stilla bön att denne inte kastar det i marken. Men om resten av livet är uppstyrt så kan man ju våga ta den risken. Då kan det finnas plats för några små kärleks-stormar. Livet i övrigt är ju ändå lugnt och ordnat, grunden är stabil och man har fast mark under fötterna. Och främst - den dagen jag nästa gång har den stora lyckan att se någon fantastisk man in i ögonen och säga "Jag älskar dig" så vill jag inte att undertexten i den sekvensen ska lyda "...för det är så jävla skönt att ha någon att skylla på när soporna blivit uttagna och dessutom är det perfekt att du kan sånt här med datorer och sånt, eftersom att jag tycker det är skittråkigt..". Nä, den undertexten ska, och kommer, enbart säga "Jag älskar dig. Bara för att du är du. Ingen annan anledning."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och inte vilken dag som helst utan den första av detta helt nya år. Dagen som SKA spenderas med skräpmat, nostalgi, byxor med resår i midjan och en svag huvudvärk. Traditioner är till för att hållas. En annan sak som hör till är den årliga årssammanf...

Jag borde börja med en ursäkt egentligen, men det enda jag kan skylla på är tid, och med det menar jag bristen på tid. Därav vänder jag på det och använder just detta som dagens inspiration. Tid. Bristen på den, frustrationen kring den, besluten om d...

Jag pratar väldigt sällan om mitt jobb i just detta forum. Egentligen är det högst medvetet då jag mer använt detta som en liten paus från mitt yrke som jag kan ta till när helst jag önskar. Idag tänker jag dock göra ett undantag. Igår blev jag nämli...

Denna helgen har det gått upp för mig att sommaren lider mot sitt slut. Vet om att det kanske är det absolut deppigaste jag skulle kunna komma med just nu. Eller? Igår satt jag och mina tjejer och spånade om framtiden. Om hur vi alla befinner oss...

Detta är så INTE jag, men ibland gör jag undantag och släpper funderandet för en stund. Typ idag. Idag är en sådan extremt lugn dag som till störst del spenderats i sängen med lugn bakgrundsmusik som ända sällskap. Ja, och datorn, det vill säga. Flic...