sitter och gör en ny spotifylista. Kom över en skön gammal klassiker med en underbar text. Ni känner säkert igen den...

"Lookin' back on the things I've done
I was tryin' to be someone
I played my part, kept you in the dark
Now let me show you the shape of my heart"

Kommer ni ihåg den??

Puss

det finaste är kärleken som överlever allt. År, bråk, tårar och vansinne - ändå fortsätter den att finnas. Då menar jag kärleken, inte passionen eller attraktionen utan den sanna och rena kärleken som övervinner allt. Jag känner den kärleken för många i min närvaro. Idag blev jag påmind om att det finns folk kvar som fortfarande förtjänar den kärleken. En vän som lever kvar i mig och alltid kommer göra det. Tack för att du finns. Ett tack räcker egentligen inte för det jag känner är så mycket mer, så mycket större, men jag sammanfattar det bäst i ett tack. Somliga ljus brinner aldrig ut.

Jag har en hand i min, alltid, och det värmer mig så otroligt mycket just nu.

Som sagt, tack.